- Project Runeberg -  Om kelterna Frankrikes och Britanniens forna bebyggare /
31

(1883) [MARC] Author: Rudolf Wickberg - Tema: France
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och särskild taffeljord afsattes åt höfdingen och ämbetsmännen,
medan åter i klanen all jord, ja egentligen också all boskap
ansågs tillhöra chefen, som däraf efter godtycke tilldelade eller
fråntog sina klansmän. Så fingo, som vi nämnt, de
närmaste slägtingarna bättre och mera jord än de öfriga, men
då under tidernas lopp den herskande linien fick slägtingar
på ännu närmare håll, måste de förra till förmån för dessa
senare lämna sin privilegierade ställning och försvinna i
den stora massan.

Men då funnos ju endast klaner, ej stammar i
Skottland. Visserligen, och anledningen därtill ha vi väl att söka
däri, att de stora stamhöfdingarna, följande de dem
underordnade klanchefernas föredöme, med godo eller ondo,
tillskansat sig eganderätt till stammens jord. Möjligen ha
också söderns feodala ideer medverkat. Så uppslukades
stammen af klanen, folkets egendom blef chefens. Och
dock har ingen klass af herskare varit mera uppburen än
denna, inga undersåtar visat större offervillighet än de
fattiga klansmännen.

Öfver alla dessa hade chefen oinskränkt myndighet,
afgjorde tvister dem emellan och upptog skatter vid sådana
högtidliga tillfällen som en dotters giftermål, »palatsets»
nybygnad eller då det gälde att inför främlingar representera
klanen. Vid vigtiga besluts fattande rådgjorde han med
klanens ypperste, men var ej bunden af deras mening. I
krig var han själfskrifven anförare för sina klansmän, som
uttågade man ur huse. Sold gafs ej. Förnödenheter
medtog en hvar för eget behof eller skaffade sig dem genom
plundring, om hvars berättigande man ej hyste det minsta
tvifvel. Aldrig hände det, att klanen svek sin chef, men
väl kunde det hända, att denne svek den gemensamma saken,
om ärfd fiendskap uppflammade mellan olika klaner i samma
här eller den utsedde öfverbefälhafvaren ej fäste tillbörligt
afseende vid hans värdighet. Kände han sig aldrig så litet
sårad i sin höga tanke om sig och sin klan, så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:24:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/omkelte/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free