- Project Runeberg -  Om kelterna Frankrikes och Britanniens forna bebyggare /
34

(1883) [MARC] Author: Rudolf Wickberg - Tema: France
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

o. s. v. Dock, en närmare skildring af högskottarna torde
här vara öfverflödig, då den står att finna i så lätt
tillgängliga böcker som Macaulays Englands historia och Walter
Scotts
dikter och romaner.

Huru förhållandena skulle gestaltat sig i de öfriga
keltiska landen, om dessa förmått bevara sin själfständighet,
kunna vi ej säga, då främmande våld förkväft de gryende
ansatserna till klanbildning. Så i Irland. Så företer Wales
under sitt oberoendes dagar en ständig kamp mellan
centraliserande och upplösande tendenser. Tid efter annan
lyckades det visserligen för en furste (brennin af ett
äldre brigantin och detta af briga »borg») att genom arf
eller eröfring draga under sin maktsfer samtliga stammarna,
men hvarje sådan sammanslutning åtföljdes snart af ny
styckning, enär vid furstens död riket i regeln delades
mellan sönerna. Känslan af nationell enhet utplånades
visserligen aldrig — den kan sägas fortlefva ännu i dag — men
olyckligtvis fick den så ofta ge vika för afunden mellan
stammarna, hvilken slutligen gick så långt, att några af dessa
kallade till sin hjälp den gemensamma engelska arffienden,
med hvad resultat veta vi redan.

Långt före Cæsars ankomst till Frankrike hade
stamförfattningen där slagit fasta rötter och enhetssträfvandet
fått sitt uttryck i — visserligen mycket växlande och
omtvistade — stamförbund eller hegemonier. Så stodo det
egentliga Galliens 36 stammar (eller rättare storstammar,
motsvarande de irländska mor-tuath Leinster o. s. v.;
Cæsar kallar dem civitates) under heduernas (mellan öfre
Loire och Saône) hegemoni, liksom belgernas 15 delvis
germanska stammar bildade ett inom sig slutet helt. Men å
andra sidan hade klanväsendet redan vunnit insteg på samma
sätt, om ock ej under fullt samma former som i
Britannien. Kring klanchefen (af Cæsar kallad eques »riddare»)
slöt sig en större eller mindre skara ambacti »klienter». En
helvetier Orgetorix förfogade öfver en hel här sådana,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:24:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/omkelte/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free