Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för den svaga gryningen till en nationell odling och stödet
af några ej alltid tillförlitliga vitnesbörd af antika
författare, alt detta har bidragit att förläna druiderna och deras
religion en betydelse, som ej motsvaras af den historiska
verkligheten. Den jämförande mytologien har lärt oss att
se dessa forntidens religioner i ett annat ljus. De äro
hvarken lämningar af urtida vishet eller — hvad de gärna vilja
gifva sig ut för att vara — meddelade genom särskilda
uppenbarelser. De ha sin rot i den svaga och okunniga
människans farhågor och förhoppningar, de motsvara endast
de behof, som göra sig kända på hvarje särskildt
kulturstadium, de kunna visserligen släpa med sig i form af
religiösa ceremonier oförstådda eller missförstådda bruk och
åsigter från hädanfarna dagar, men före sin tid gå de aldrig.
Från sitt urhem medförde kelterna en tvåfaldig dyrkan,
dels af de aflidna fäderna, dels af de mest framträdande
naturföreteelserna, såsom himmelen, solen, åskan o. a. I hvad
förhållande dessa båda stå till hvar andra, är ej rätt klart.
Visst är åtminstone, att den förra är den äldre och ännu
förekommer allmänt bland vilda och halfvilda folkstammar.
Kelten menade, att de aflidna fortsatte sitt lif i en annan,
visserligen dunklare värld. Vid begrafningen offrades
därföre vapen, redskap, matvaror, hästar, hundar, ja någon tid
före Cæsars uppträdande till och med slafvar, som tillhört
den aflidna, på det denna ej arm och obetjänad skulle möta
nya öden i sitt nya och ovissa lif. Och utan tvifvel
fortsatte kelterna, liksom deras stamfränder, att på bestämda
tider egna dylika gärder åt de aflidna fäderna, åtminstone
ända till dess hågkomsten af de särskilda individerna
förbleknat, och i det andra lifvet inträdt nya personer, som
hade närmare anspråk på de efterlefvandes offervillighet.
Då vi med Cæsar säga om kelterna, att de trodde på
eller att druiderna lärde själens odödlighet, få vi ej fatta
dessa båda ord i deras moderna, skarpt begränsade betydelse.
Snarare tänkte sig kelterna, att den från denna världen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
