Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
afsomnade fortlefde i ett slags skenkropp, ungefär sådan som
han tedde sig för dem i drömmar; men troligtvis grubblade
de ej mycket öfver de individers öde, som ej längre fortlefde
i de efterlämnades minne, ej längre hade del af några
offergåfvor. En forntida författare nämner, att kelterna voro så
fast öfvertygade om ett lif efter detta, att de till och med
utlånade penningar att betalas i detta andra lif. Vi tvifla
visserligen på, att en nutida bankir skulle ge så liberala
vilkor; dock bevisar ej det nämnda faktum — om det öfver
hufvud är ett sådant — att kelternas odödlighetstro var
starkare än vår, endast att den var af mera sinlig art.
En annan af druidernas satser har vållat de lärde stort
hufvudbry. Cæsar säger, att de sökte bland menigheten
inplanta den tro, att de aflidnas själar öfvergingo i andra
personer. Somliga mena, att de hämtat denna lära från
egypterna, andra att den blifvit dem meddelad af grekiska,
särskildt pytagoreiska kolonister i Gallien. Bevis för vare sig
det ena eller andra finnas emellertid ej, och för våra
dagars antropologi är knuten ej så synnerligen svår att lösa.
Den nämnda tron uppträder nämligen på vidt skilda håll hos
ociviliserade stammar och synes i väsentlig mån ha sin källa
i deras orediga föreställningar om ett kommande lif. Än
göra hustrurna vallfärder till fräjdade stamfäders grafvar, i
hopp att dessas andar benäget skola taga sin bostad i de
barn, de skola föda, än tror man, att ett barn, som blifvit
uppkalladt efter en afliden — för vilden är namnet vida
mer än ett blott tecken — också skall få i arf dennas natur.
Det är bekant, att en dylik tro kan, såsom hos inderna,
utveckla sig till ett i hög grad inveckladt filosofiskt system.
Cæsars ord stämma emellertid otvunget öfverens med den
enkla uppfattning vi antydt.
Kelternas panteon ter sig för oss i mycket dunkel
belysning, något som hufvudsakligen beror därpå, att Cæsar
vid uppräknandet af deras gudomligheter ej ger oss de
inhemska namnen, utan de mot dem närmast svarande romerska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
