Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den korniska dialekten är märkvärdig såsom den där
i nyare tid fullständigt dukat under i kampen för tillvaron.
För ungefär ett århundrade sedan (1778) dog den sista
person, som talat korniska: Dolly Pentreath; den berömde
språkforskaren Louis Lucien Bonaparte har rest en minnesvård
åt henne och hennes språk. Dess efterlämnade literatur
består förnämligast af religiösa skådespel i medeltidsstil.
Vi gå nu för ett ögonblick öfver Kanalen. Bretonskan
(bas-breton) är troligen ej den munart som talades i
Bretagne af de gamla gallerna, utan den som medfördes af
utvandrarna från Britannien. Ännu i tolfte århundradet kunde
walesare och bretoner förstå hvarandra. Tack vare
landets afskilda läge och invånarnas sega konservatism har
bretonskan hållit sig mycket väl i västern af Bretagne,
medan åter den östra delen helt och hållet uppslukats och den
mellersta blifvit starkt anstucken af franskan. Vården om
keltiska språket och literaturen har nu blifvit en
nationalsak för fransmännen, och glädjande är, att forskningen i
dessa ämnen, med uppgifvande af den gamla keltomanien,
som ville förklara alt ur keltiska källor, numera föres i sant
vetenskaplig anda. Den bretonska literaturen har haft en
med den walesiska och korniska likartad utveckling; detta
gäller särskildt om medeltidens bardliteratur och dramer.
Dess största skatter äro dock de talrika folksånger och
folksagor, som i vårt århundrade framdragas i ljuset. Det rent
historiska intresse, man i början fäste vid dessa, har väl
numera förbleknat, men så mycket större betydelse ha de
som förtrupper i folksagans vandringar från öster till väster.
Den kymriska literaturen under medeltiden erbjuder ej
några säkra hållpunkter för språk- och kulturforskaren; men
då vi komma till Irland, nå vi fast mark. Dess älsta
språkliga minnesmärken äro ogam-inskrifter från samma tid och
med samma innehåll som de i Wales. Från nionde, kanske
från åttonde århundradet förskrifver sig ett annat slags
literatur, vigtig särskildt i lexikaliskt afseende: de s. k. glossorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
