Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för att blifva det öfvergifna folkets värn mot hedningarna.
Vasallerna nekade hans kungliga börd, sägande honom vara
son af Ygerne och Gorlois, ej af Uter. Men den gamle
siaren Merlin, Uters trogne rådgifvare och Arturs
uppfostrare, stod troget vid dennes sida, hjälpande honom med visa
råd och magisk kraft. En sägen gick, att ett i ett städ
djupt inkiladt svärd ej kunde utdragas af någon annan än
den rätte tronarfvingen. Vid ett lysande möte af andliga
och världsliga herrar försökte många, men endast Artur
lyckades utdraga svärdet, det klart strålande Excalibur.
Med detta kufvade han de upproriska vasallerna och
hyllades sedan allmänt som konung. Som sådan ej blott rensade
han sitt eget land från vilda djur och vildare hedningar;
äfven grannkonungarna stod han bi. Då han i spetsen för
sina kämpar kom för att hjälpa en af dessa, Leodogran,
fick han se dennes dotter, den sköna Guinevere, och sedan
kunde han ej lefva utan henne. Efter någon tvekan rörande
Arturs börd gaf honom Leodogran sin dotter till äkta; hon
hämtades till Arturs hof af dennes tappraste och mest ärade
riddare, Lancelot. Vid bröllopsfesten kommo från Rom
sändebud, kräfvande skatt och hyllning; men Artur nekade,
därföre att Rom ej längre kunde skydda landet, och upptog
i stället själf kampen mot hedningarna, som han i tolf
väldiga strider besegrade.
Närmast honom i dessa strider voro hans riddare af
det runda bordet. Ett sådant tillhörde hvarje keltiskt hus
och var — liksom hos andra folk härden — föreningspunkten
för familjen, i konungasalen för hofvet. Men äran att
sitta vid den store Arturs bord och så höra till de utvalde i
hans lysande hof i staden Caerleon i Wales var ej
lättvunnen. Därför fordrades stränga pröfningar och dyra löften
att föra ett fläckfritt lif och ständigt stå konungen bi i
hans kamp mot denna världens onda makter. Rådde fred
i landet, öfvade sig dessa riddare i krigiska idrotter, men
de voro också ständigt beredde att, när så påfordrades,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
