- Project Runeberg -  Om kelterna Frankrikes och Britanniens forna bebyggare /
59

(1883) [MARC] Author: Rudolf Wickberg - Tema: France
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vinna frid genom strid, utrota förtryckare och upprätta den
förtrykta oskulden. Så kom Arturs välde att sträcka sig
vida öfver gränserna för hans fäderneärfda rike, men —
under den glänsande ytan började upplösningens frö att spira.
Oren kärlek var det som lockade Arturs gamle, trogne
rådgifvare Merlin, den visaste af de vise, att mot sitt bättre
vetande för den listiga, förledande Vivian yppa trollrunan
om »väfda steg och vinkande händer», hvarmed hon
försänkte honom i en dödslik dvala, där han låg, förlorad för
lif, namn och rykte. Oren kärlek aflägsnade från konungen
hans maka och hans ypperste riddare Lancelot. Sägnen
förtalde, att då denne kom för att hämta sin konungs brud,
tog hon honom för konungen själf, och snart uppflammade
mellan de två en kärlek, som ett smygande förtal röjde
för alla utom för den intet ondt anande konungen.

Men slutligen ryktes bindeln våldsamt från hans ögon.
Hans systerson Modred lyckades med vitnen ertappa de båda
älskande just som de skulle säga farväl till hvarandra och
till sin kärlek, och han dröjde ej att yppa detta för
konungen. Sårad i sitt hjärtas djup, ville denne låta sin
straffande hand falla tungt öfver Lancelot, som flytt till sin borg.
Nu var den falske Modreds tid kommen. Med lock och
pock drog han en del af Arturs vasaller på sin sida och
höjde upprorsfanan. Mot honom måste då Artur vända sig
och utkämpa sin sista strid. Väl stupade Modred i denna,
men konungen hade fått banesår. Då lät han sin siste
riddare bära sig till sjöstranden; där mötte honom i en båt
trenne sjödrottningar, togo honom i båten och försvunno i
fjärran. Hans land öfversvämmades af hedningar, men i
dess yttersta nöd skall Artur återkomma och med sitt
Excalibur rensa det från alla förtryckare.

Detta hopp om kommande bättre dagar har funnit ett
märkvärdigt uttryck i »Merlins profetior», som Galfrid
infogat i sin historia. De fingo under medeltiden ett stort och
långvarigt anseende, ja åberopades till och med som urkund

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:24:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/omkelte/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free