Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mane, Conchobars son, och Fiachna, hans dotterson, med
en stöt, och Fergus dödade tvänne bröder. Conchobar led
nesa för deras skull, och en strid utkämpades dem emellan, där
300 af Ulster-männen stupade. Ulsters mör dödades af
Dubthach, och Emain brändes af Fergus. Under sexton år
upphörde ej gråt och bäfvan i Ulster; där var gråt hvarje natt.
Ett år stannade Derdri hos Conchobar, och under denna
tid log hon ej ett leende, tog ej nog af föda och sömn och
lyfte ej sitt hufvud från sitt knä. Då man förde spelmän
till henne, brukade hon kväda så:
Fast sköna äro bland er de tappra kämpar,
Som komma till Emain efter en färd,
Skönare gingo de ur sitt hus,
Usnechs tre hjältemodiga söner.
Fast ljuft är för eder det rika mjödet,
Som den store kämpen Conchobar dricker,
Ljufvare än honung var all föda,
Som Usnechs son hade valt.
Ljufva äro hos konung Conchobar
Pipare och trumpetare,
Ljufvare för mig var »molnens pris»,
En sång som Usnechs söner sjöngo.
Noisis graf har bäddats;
Sorgligt för mig var det gille,
Som en skara gifvit med svek,
Den dödsdryck af hvilken de dött.
Kärt var det blå öga, som kvinnorna älskade,
Som var så vildt mot fiender;
Efter skogens ringjagt, i ädelt lag
Kär var sången längs den mörka stigen.
Jag sofver ej mer,
Och jag skall icke purpurfärga mina naglar,
Ingen glädje skall komma öfver mitt sinne,
Då ej Usnechs söner komma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
