Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag sofver ej mer
Halfva natten i min bädd;
Mina blickar sväfva öfver skarorna;
Hvarken vill jag äta ej häller dricka. —
O, Conchobar, hvad tänker du på?
Du har hopat öfver mig sorg och tårar,
Som skola stanna hos mig, så länge jag lefver
Din kärlek kan ej bo hos mig.
Hvad som var mig skönast under himlen
Och hvad som var mig kärast,
Har du tagit från mig — stor är din orätt —
Så att jag ej får se det före min död:
Två purpurkinder af den skönaste färg,
Röda läppar, ögonhår af skalbaggens färg,
En mun med glänsande pärltänder,
Lika den rena snön.
Berömd var hans lysande drägt
Bland Albas krigare i ädelt lag:
En skön purpurmantel
Med besättning af det röda guld.
Ett svärd med guldfäste i hans hand,
Två gröna spjut med segerlöfte,
En sköld med infattning af guld
Och skifva af silfver.
Mot oss bröt den blonde Fergus,
Som förde oss öfver det stora hafvet,
Han sålde sin ära för öl,
Hans mäktiga dåd hafva fallit.
Brist ej i dag, mitt hjärta,
Snart skall jag nå min tidiga graf,
Sorgen är mäktigare än hafvet,
Vet det, o Conchobar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
