Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den nyare kommunismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag detta, ty massan hör ständigt upprepas, att nöd och
lidande ej skall finnas i den kommunistiska staten, och att
»snart randas den dag, då arbetareklassen skall avskaka sina
fjättrar», d. v. s. det kapitalistiska produktionssättet. Man
kan förstå detta sätt att resonera hos den oupplysta
massan, som ej har insikt om det ekonomiska livets alla faktorer
och invecklade förhållanden.
Socialisternas forna debatter om begreppen »socialism» och
»kommunism» visade, huru de själva ofta voro förbryllade
över den åtskillnad man velat göra. Å ett möte den 4 jan. 1891
förklarade sålunda en socialist, att han »ej kunde gå med på
kommunismen», en annan, att »arbetsskyldigheten är själva
grundvalen för ett kommunistiskt samhälle», en tredje, att
han ville »göra skillnad mellan socialister och kommunister»,
en fjärde »ansåg löjligt att göra skillnad på socialism och
kommunism», en femte »kunde däremot ej identifiera
socialism och kommunism», en sjätte att »Marx och Engels voro
blott socialdemokrater, icke kommunister», en sjunde
förklarade, att »kommunismens grundtankar voro
socialdemokratiens.» Under det somliga ej tvekade att nu som förr säga det
rent ut, funno andra det politiskt oklokt och ansågo
lämpligast att lämna å sido det kommunistiska spörsmålet, som
framtiden finge syssla med, och endast arbeta för reformer,
som kunde realiseras i nuvarande tid, d. v. s. ett nutida
program. Häri ligger kärnan i den s. k. taktikfrågan, som så
mycket diskuterades på Hallekongressen 1890 och den
närmast föregående och efterföljande tiden: den frågan
nämligen, huruvida socialdemokraterna numera böra gå moderat
och parlamentariskt till väga eller vidhålla den tidigare
revolutionära taktiken.
I Sverige ha vi sett, hurusom Hj. Branting och hans parti
anslöto sig till en socialdemokrati, som endast håller sig till
ett nutidsprogram och ej vidare talar om Marxismen. Därför
beskylldes Branting av kommunisterna, rena Marxister, för
avfall och kallades förrädare.
Det är alldeles tydligt, att bildade personer, som anslutit
sig till socialdemokratien, gjort detta just emedan Marxismen
ej vidröres.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
