- Project Runeberg -  "Om kreaturens suckan" : en vördnadsfull skrifvelse till några af vårt lands utmärktaste medborgare /
4

(1863) [MARC] Author: Karl Johan Gustafsson Ekeblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

omdöme, då det utöfvas emot djuren, dessa menniskan
i de ädlaste egenskaper underlägsna varelser,
men hvem vet om icke djuret också har en
själ, och månne icke ”kreaturets suckan” och blommans
doft är en helig bön till Honom, om hvars
godhet oeh storhet vi stoftets barn hafva blott en
ofullständig och dunkel kunskap.

Hvart i naturen vi kasta blicken omkring oss,
så se vi en gradvis gående utveckling, ett tyst, ett
oafbrutet sträfvande till allt högre fulländning. Om
vi så våga säga: dessa andliga förmögenheter äro
mest förnimbara hos tvänne af våra kusdjursslag,
nemligen hunden och hästen, men äfven hos sjelfva
svinet och oxen, då de väl och kärleksfullt behandlas,
förråder sig tydligen erkänslans tacksamma
instinkt, fast icke så tydligt utpräglad, så
omisskänneligt varm som till exempel hos hästen.

Man förvånar sig öfver den stora läraktighet
och lydnad, som är den Arabiska hästens utmärktaste
karaktersdrag, men man glömmer, att öknens
son så väl till följd af hans med modersmjölken
insupna, kärlek till hästen som af Koranens, hans
heliga boks, föreskrifter med den innerligaste godhet
behandlar detta finkänsliga och ärligt tacksamma
djur. Denna allvarligt förnuftiga behandling
har fortsatts ifrån slägte till slägte och gradvis
alltmera så småningom utvecklat hästens ädlaste
anlag, ty han har, från den ena generationen
till den andra, icke blifvit bemött som ett vanligt
lastdjur, utan snarare som en kär, men stum och
just derföre en kärleksfullare omvårdnad behöfvande
medlem af egarens familj.

Behandlade vi våra hästar mera rationellt, så
hade vi dubbel nytta utaf dem. Dessa djur göra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:24:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/omkreatur/0006.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free