Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I kål- och ärtgrytan kan magert hästkött med
fördel användas af den fattige[1].
Saltadt och rökt är det mycket godt och liknar
då rehnkött till smaken. Det insys före rökningen
i en gammal linneduk eller tidningspapper
för att skyddas från sot.
Korf tillagad med iakttagande, af följande proportion
nemligen: 8 skalp, hästkött, 2 skålp. oxkött,
1 j skålp. fläsk, koksalt, saltpeter och öfriga
kryddor efter behag, blifver saltad och rökt så
delikat som den mest beryktade Brunswiger-medvurst.
Sådana vetenskapliga auktoriteter som Hr Professor
Palmstedt och Kunglig Lifmedicus Ahlberg
hafva för flera år sedan vitsordat, att den medvurst,
som tillverkats vid mitt slagteri, varit: till
färg, smak och lukt lik den, som tillagas i Lybeck
och bit importeras, ehuru vi kunna göra jemngod
vara för billigare pris.
När hästkött saltas gifver det mera blodblandad
lake än oxkött, skall det derföre hålla sig
öfver sommaren, häller man om våren laken af
köttet, samt kokar honom under flitig skumning
till dess han blifvit kall, då han slås åter öfver köttet.
Hästblod är utmärkt delikat till pudding och
paltbröd.
Rimsaltadt, kokt hästkött, spisadt kallt, har
blifvit på det högsta berömdt. Så väl tunga som
hjerta, lefver och njurar lemna ypperliga matanrättningar.
Lunga och tarmar äro sällan användbara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
