Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
da atle "ljungeldar. — Hvem kan då undra, om i det
allmänna omdömets rigtningar och yttringar skönjes en
gemensam landsflykt af billighet, reda, sansning ?
Lättförklarligt är, att denna frånvaro visar sig
tagligast i den splittring af politiska meningar, som
utmärker ordningen — eller oordningen — för dagen*).
Vi skulle här ej vidröra den, om det ej måste
erkännas, att den äkta Kritiken möter, i nuvarande tid,
intet närmare hinder, än just denna splittring. Det
gifves ej ett motstånd, som mäktigare hämmar henne,
att i det allmänna sorlet komma till tals, eller på
något vis få ordet. Att så förhåller sig, är
för-mycket ögonskenligt, for ett kunna nekas af andra än
dem, som i och vid sorlet finna sin fördel. Vi se
den bedröfliga söndringen rundtomkring oss, och
numera äfven inom Sveriges landamären. Fåfängt är
likväl, alt deröfver utfara i veklagan. Omständigheterna
fordra handling; och det tillhör hvarje välsinnad,
att, med lugn förtröstan till Sanningens ändock
omsider segrande kraft, enhvar i sitt kall lägga band
vid verket.
Men ehvar denna söndring infunnit sig, med sitt
allbedöfvande larm: der är ödet snart afgjordt för
hvar och en författare, om hvilken man förmärkt, att
ban ej vill flyta som en spån med strömmen, eller
åka bakpå meden af någon bland Publicismens hyr.
*) Jemför sidil, 4—5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
