Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145
Efter det nöje, som meddelandet af detta
prof-slycke ej kunnat förfela att väcka, torde knappast in
vändas, att vi ej liade kort här nämna denne
Fabricius, emedan ban (oss veterligen) aldrig befattade sig
med Kritik. Men hvad blefve en teckning af
Svenska Kritikens häfder, utan att den sammanhundcs med
någon allmännare öfversigt af de märkligaste ästhetiska
företeelserna i värt fädernesland? Oeh huru kunde dä
den man, som tänkt och skrifvit nyss anförda
betraktelser, gas förbi med tystnad? I ett behagligt
föredrag uppenbarar sig hos denne författare en
verldsuppfattning, hvari skönjes en åt Christlig Platonism
uppstigande förädling af Cartcsianska tank-fermenter, jemte
en märkvärdig beröring i sjelfva utgångspunkten med
Swedenborgs, — hvars egentliga theosophiska skrifter
då ännu icke voro utgifna. Kunna vi ej således med
skäl förmoda om denne i sin ungdom bortryckte man,
att ban, vid förlängd t lefnadslopp, skulle utbildat sig
till en ästhetisk (måhända i allmänhet philosophisk)
tänkare af första ordningen? — Nu är också ban ett
af de många snillrika, och pä den mest storartade
utveckling häntydande, fragmenter, af hvilka vår
Litteraturs historia öfverflödar — och om hvilka hon
gifver det bedröfliga intyg, alt de, äfven med villkoret
af förlängd lefnad, aldrig blifvit något mera än
fragment. Ett öde, som är (eller åtminstone billills
varit) ett för Sverige eget; och som tvifvelsutan har »in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
