Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153
ftnerändels) otvunget o el» angenämt s>kjudar sig ifrån
omständighet till omständighet; flätar med en lätt hand
större och mindre saker in i kedjan af sin berättelse;
och sammansätter, likasom Naturen, detta underbara
hela af sådana naturliga drag och ledamöter, som
ingendera särskildt besvära läsarens fatfegåfva. Detta
är konsten af berättelsen; halfva konsten af interes*
set; och, efter min öfvertygelse, bela Homeri
hemlighet. Om Virgilius, sjelfve den dråpeligc Virgilius
redan interesserar oss mindre, sä är det kanske
till en del af den orsak, att vi ofta i hans skrifsätt
mera röja versmakare|! än berättaren. Det är
icke sjelfva händelsen, som alltid är hans
hufvudsak: det är konsten att förtälja den ståteligen.
Det latinska språkets rikhet och böjlighet gör detta
fel, om jag annars vågar kalla det så, hos honom
mindre förkasteligt. Han älskade prakt, och ban hade
guld alt arbeta af. Men hos oss förhåller det sig
något annorlunda. Denna omsorg för klangen och
prakten af hvar särskild vers, sä naturligen förenad med
afsky för detaljen, så uppehållande vid ord och
uttryck, så beständigt syftande åt höjden, så rädd
för den lediga, omärkeligen framflytande, med ett
ord, för den äkta berättande stylcn, är, näst
Ma-c hin erie t, ett ibland de största hinder jag
känner för i|cu moderna hjeltedikten. I kraft af att vara
dråpeligj versmakare, upphör man nästan att vara
god poet". a
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
