Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
Sannerligen: hvad annat hade Thorild, hvad annat
hans arfvingar, författarne ur den såkallade Nya
Skolan, kunnat om detta ämne säga? Likaså rigtigt, och
likaså noga inträffande på mängden af läsare äfven i
våra dagar, utlåter han sig i anledning af poemets
enkla hörjan:
"Få läsare lara gifvas, som icke förundra sig att
finna sig så litet frapperade. Hvad? Ingen
blixtrande sentens! ingen antithes! ingen djerf utflygt! knappast
en enda stolt rad! Det är matt! säger man. Jag ämnar
icke förtälja såsom en nyhet, att ingången af ett episkt
poem efter konstens reglor måste vara högst simpel. Men
äfven denna simplieitet, vill man, skall behaga genom
någon artighet, något vackert uttryck, någon stickande
tanke. Och genom hvad för vackert uttryck, hvad
för stickande tanke behagar då denna ingång: "Jag
sjunger om vapen och om mannen, som, efter ödets
skickelse, flyktig ifrån Troja, först anlände till Italien"
(o, s. v.)? Så begynner den romerske hjelteskalden
sitt arbete, och det i en mycket lägre ton än den
svenske; men man påstod ännu icke i det gamla Roms
och i den goda smakens tid, att njuta allt nöje af
en enda vers, och likasom förtjusas i
sammandrag. Man sökte detta nöje i sjelfva interesset af
händelsen; men hos oss vill man strax — frapperas, och,
innan man hunnit öfver den tolfte stafvelsen, hänrycka»".
Lätt skulle man kunna tro, att författaren till dessa
ord haft för ögonen hela den läsare-svärm, som ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>