- Project Runeberg -  Tankar om Kritiker /
138

(1841-1843) With: P. D. A. Atterbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

162

vetslöst bringas derhän, att hos motparten se allt
hvad man vill se, i ren öfvertygelse, att dessa
drömsyner äro verkligheter. Endast på det sättet kan t. ex.
begripas, huru Leopold kunde finna ett prof af
Thorilds påstådda sjelfmotsägelser deri, att denne, med
all sin nitälskan för Poesi, ändock på ett ställe i sin
"Kritik öfver Kritiker" frågar: "Gifves något större
lappri under solen, än att göra vers?" — då likväl
Leopold sjelf, ej många år förut, hade i sin kritik
öf-öfver Gyllenborg uppdragit en ganska bestämd
skillnad mellan poet och versmakare. Äfvenså, huru
han kunde deri finna ett prof af Thorilds
oförskämdhet, eller af det oförsynta i dennes utfall mot
Kellgren, att på det i Kellgrens mun lagda spörsmålet:
"Men skall man ej tukta, gissla, härja, utrota det
Dåliga"? svaras: "Min Herre, Gud skydde er egen
varelse"! — hvarvid man, i stället för att här (med
Leopold) afbryta citaten, blott behöfver läsa de
nästföljande raderna, för att komma under fund med
Thorilds verkliga och lika vackra, som personligt
oförgripliga, mening*). Vi hafva anfört två exempel: det vore

*) Thorild fortfar nämligen: "När ni säger det Dåliga, så
menar ni Svaghet en j denna är ofta älskvärd, alltid oskyldig;
och — jag talar nu till er själ — skulle det cj vara nog till
att förlåta, ja till att hålla af svagheten, alt den ger en så ljuf
känsla af egen höghet? Ack, hvad vore denna, utan
svagheten och de svaga? Men bedrag er cj i er tatnerlaniska hetta.
Svagheten, M. II., stiger ofta upp till de största
behag — men är ändå svaghet, i hänseende till en högrestyrka.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:24:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/omkritiker/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free