Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
vi skulle känna oss hugade till. Härvid bör oian dock
ej förbise, att Höijer sätter förtjensten af Gyllenborgs
skaldekonst egentligen i de två egenskaper, medelst
hvilkas utmärkande och upphöjande han tillika, på en
gång, kunde uttrycka oeh hö ti ig t beslöja sin
missbelåtenhet med de två fel, dem ban hos den tidens
svenska skalder mest ogillade. Ty hvad är det, soui ban
hos Gyllenborg hufvudsakligt prisar? För det första:
ädelheten, ilardlösheten, enfalden i dennes stil och
mätningssätt, der Höijer tyckte sig igenkänna
någonting likartadt med "Antikens äkta skönhet". För det
andra: den nästan öfverallt med stränghet iakttagna
renheten och noggrannheten i språket; särdeles den
noggranna omsorgen att undvika "främmande och
osvenska constructionssätt, det nu så vanliga felet,
hvarigenom språket mest lider". Med den Gyllenborgska
språk-renheten har det fullkomligt sin rigtighet;
deremot kan frågas i afseende på "stilen och
målningssättet", om ej dess ädelhet, och lynne i det hela, är
oftare af oratorisk än poetisk art. — Bland det myckna
åter, som i denna recension är af allmän och varaktig
giltighet, må här ännu, såsom karakteristiskt, ett och
annat anföras.
Om rättaste viset, att fästa uppmärksamhet på
snillrika poemers och poeters förtjenster, yttrar Höijer:
"Ree. är långt ifråil att vilja understödja vissa
tillgjorda halfkännares vana, att ända till dåning
förundra sig öfver gudomligheten af en frappant, liksom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
