Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
De närmaste tillämpningarna häraf höra ej med
tystnad förbigås; emedan de röra punkter, i hvilka de
Höijerska åsiglernas opposition mot de dåvarande
Svensk-Akademiska är särdeles märkbar. "Hvarföre", frasar
7 D
han, "låter ej Författaren samma rättvisa vederfaras
Iilopstock? Hvarföre dömmer han Milton så orättvist
för hans fältslag i himmelen, så oändligen sublimt,
att orimligheten, hvilken här är densamma soin i all
upptänklig fabel inför det kalla förnuftet, dock inför
den sunda smaken" (man erinre sig härvid Kellgrens,
Rosensteins, Leopolds utfall mot denna batalj),
"genom det majestätiskt höga och hänförande i
berättelsens lopp, redan är utplånad och glömd, eller
godt-gjord genom inbildningskraftens interesse? Ar det t.
ex. ett fel, att på theatern försvnda sig mot någon af
de tre enheterna, då åskådaren för intercssets kraft ej
hinner märka det? Eller är det ett fel, att hafva
diktat en fabel? då är den allvarsamma Epopéen
förkastlig i skaldekonsten" . . .
Härvid fastknyter ban, i omedelbar fortsättning,
ett dråpligt försvar för det af den tidens smak så
bittert klandrade "O rim me t." Undantages Thorild, som
trotsigt försvarade det, om ock (i allmänhet) bättre
ined sin lara än med sina egna exempel, så hade,
under de bägge närmast förutgångna decennierna, den
beskedlige Regnér och den ännu beskedligare
Gjörwell varit de eiulc, som vågat, ehuru med bäfvan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
