Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då dervid omhandlade tankar och fakta skola sättas på papperet, icke
alltid kan, så strängt man vill, skilja mellan mitt och ditt.
Pastor A. Fjellner i Sorsele är född Lapp år 1795. Ännu till 25
års ålder, om jag icke misstager mig, brukade han under sommar-ferierna
från skolan och universitetet vakta familjens renar på Herjedalens fjäll,
dit han en och annan gång vandrade från Upsala. Af en jemnårig
slägting, som var djupt genomträngd af gamla lapska sånger och sägner,
lärde han sig talrika sådana och fick han hos sig inplantad den outsläckliga
kärlek till sitt folk och den vackra uppfattning af detsamma, hvilka
ännu glöda ur 78-åringens ord då han kommer till tals der om. Efter
aflagd prest-examen tjenstgjorde han flera år hos den rygtbare L. L.
Læstadius i Karesuando och verkade i Tornio Lappmark, hvarvid han,
lefvande på lapp-manér, reste kring i denna Lappmarks alla delar samt
äfven in i norska och finska Lappmarkerna. Under tiden gifte han sig
med en af Peive-slägtens döttrar (se sid. 219, 431) och förde slutligen
1842, då han fick Sorsele pastorat, den långa vägen dit ned och under
vintern sin hustru, 2 små barn och en renhjord, således ännu vid 47
års ålder lefvande som Nomad-lapp. Den till följe af en sådan
lefnadsbana rika erfarenheten och den verkliga lärdom i hithörande ämnen,
hvilka förvaras i hans ännu håll-fasta minne, hafva välvilligt stått mig
till buds och många spår synas deraf i det följande.
För desse tre Herrar ber jag att härmed få offentligt uttala min
synnerliga tacksamhet och förbindelse.
Sedan sålunda materialier blifvit samlade, kunde jag gå till
afslutande af det arbete hvar uti jag inlockats af dess för mig allt mera
växande interesse. Embets-verksamhet och andra studier hafva dock
vållat att författandet skett afbrutet, ryckvis; så skrefvos t. ex. de 2—3
första kapitlen åren 1867 och 1869, det 11:te år 1868, det 9:de och
10:de år 1869, det 13:de år 1870, o. s. v. Manuskriptets tillväxt under
denna behandling gjorde det allt mera olämpligt att ingå i katalogen,
och då det syntes mig innehålla en någorlunda fullständig skildring af
folket, samt uppfatta vissa ethniska frågor från nya synpunkter, beslöt
jag 1871 dess utgifvande såsom särskildt arbete. Sedan detta års slut
har ock det hela varit färdigt till tryckning, hvilken dock af åtskilliga
yttre hinder ty värr blifvit fördröjd.
Då, enligt hvad literatur-förteckningen utvisar och jag redan antydt,
en särdeles stor mängd författare skrifvit om Lapparne, både i äldre
och yngre tid, är det klart, att jag med afseende på den allmänna
skildringen af deras lefnadssätt icke kunnat lemna synnerligen mycket
nytt. Jag har hufvudsakligen refererat, ibland ordagrant, af skäl dem
jag flerstädes (sidd. 30, 56, 125, m. m.) anfört. Men jag vågar tro att
jag framhållit allt vigtigt, och detta kritiskt sofradt, så att en mängd
från gamla tider medförda eller under senare tillkomna apokryfiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
