- Project Runeberg -  Om Lappland och Lapparne /
7

(1873) [MARC] Author: Gustaf Vilhelm Johan von Düben - Tema: Sápmi and the Sami
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Lapplands naturbeskaffenhet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

floder och sjöar. 7

Såväl i finska som i ryska Lappmarken finnas ganska långa elfvar
och stora sjöar; t. ex. Muonio-, Tornio- och Tana-elfvar, som bilda
gränserna mot Sverige och Norge; Ivalojoki och Jokienjoki utfalla i Enaresjön,
hvilken genom Pasvigs elf tömmer sig i ishafvet; rötterna till Kemi elf,
med dess 900 geogr. qvadr. mil vida flodområde, springa äfven upp i det
finska Lappland; Tuloma elf som tömmer Notosero och Köla elf, som
tömmer Guolle-jaure, äro de största elfvarne i ryska Lappland, om man
icke dit räknar Kandalax elfven, som tömmer Imandrasjön. Enare, sjö och
trakt, kallas af Lapparne stundom Anara, stundom Einara, hvilket senare
ger Sjögren (sid. 188) anledning att tänka på namnets härledning från
forn-nordiska namnet Einari, så mycket snarare som Isländare och Norrmän
af gammalt besökt dessa trakter och namnet hvarken är finskt eller lapskt.
Enare-sjön är stor, nära 15 mil lång, 8 mil bred men föga djup; han
kallas äfven Indiager, eller öfre Imandra, till skillnad från den i ryska
Lappmarken belägna, nyss nämda nedre Imandra. Denne är ännu längre
än Enare, men icke så bred och beskrifves af Daa (sidd. 65—71) såsom
rik på öar och närmast lik Mälaren.

I Norge finnes största delen af de norske Lapparne i nordliga delen
af Nordlanden, i Tromsö och i Finmarkens amter, åt de inre bergen samt
kring Mals-, Alten- och Tana-elfvar. Men dessutom träffas sådane i små
kolonier på några ställen i norra och södra Trondhjem och i Hedemarken.
Antalet beräknades 1845 till 14,538 individer. Det land Lapparne bebo,
är i södra delen temligen smalt, sönderdeladt af djupa fjordar, mellan hvilka
nedskjuta höga åsar från gränsplatån. I fjordarna utfalla korta floder och
dalarne äro både korta och trånga, men det ingående hafvet skänker ett
mildt klimat och dalarne äro äfven ganska frugtbara, lämpliga både
föl-boskapsskötsel och jordbruk, hvilka ock på senare tider ofantligt utbredt
s’g i dem. 1 norra delen, Lappames hufvudsakliga tillhåll, är landet
mellan hafvet och landgränsen betydligt bredare, men for öfrigt af samma
natur, och utanför sträcker sig hela vägen en örik skärgård.

Näst det ryska är det svenska Lappland det största, omfattande en
sträcka af 2,300 geogr. qvadr. mil (Friis) med 7,248 individer år 18(i0;
det har en utsträckning i längd af nära 60 mil och i bredd på flera ställen
,af öfver 20. Denna stora sträcka har man administratift och med hänsyn
hll de af Svenskar bebodda angränsande trakter vid Bottenviken eller
annorstädes, benämt Jemtlands, Åsele, Ume, Pite, Lule och Tornio
Lappmarker, från söder mot norr liggande efter hvarandra i den ordning dc

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:25:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/omlappland/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free