Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Lapplands naturbeskaffenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 björkregionen.
Denna region är af mycket mera ojemna dimensioner än den
föregående; i norra Lappmarkerna är hon ända till 8 mil bred (i Kemi
Lappmark mellan Ivyrö och Petschojaur m. fl.), på andra åter smalare.
Af denna granregionens placering lägre än tallregionen, synes
Wah-lenbergs uppfattning om dessa träds utbredningsförhållanden. Men
Boeth-link (sid. 202) och Schrenk funno på Köla och i Samojedernes land att
granen gick längre mot norden än tallen och syntes bättre fördraga
kustklimatet. Äfven H. A. Widmark säger att på många ställen i svenska
Lappmarkerne granen går högre än tallen; synnerligen är detta
förhållandet på fjällplatåerncs sluttningar, der man kan få gå "milslånga sträckor
mellan första granen och första tallen". Wahlenberg synes således hafva
dragit sin slutsats af allt för få facta.
Hvad i öfrigt angår dessa skogstrakter, så äro de ofantliga och
uppskattas i Norrbotten af Forssell till öfver 16 miljoner tunnland; men af
mycket olika beskaffenhet: bäst kring nedre delarne af Pite, Skellefte
och Lule elfvar till Kalis elf; sämst kring Tornio och Muonio. De
förödas genom skogsbrand, afsigtlig eller tillfällig, vållad af bönderne;
Lapparne äro ytterst omsorgsfulle i skogens skyddande mot ekl.
3) Tredje eller Björkregionen, regio subalpina, karakteriseras deraf
att björken är det enda der växande träd. "Med en kort och tjock stam
samt stela och vidt utsträckta knöliga grenar, tyckes den här sätta sig till
motvärn mot den häftiga fjällblåsten. Dess ljusgröna lifliga färg fägnar
väl ännu ögat, men bevittnar tillika vegetationens vanmakt. Snart blir
denna skog så låg, att man, uppstigen på en tufva, kan öfverse den hel
och hållen; dess öfre gräns (der buskarna icke äro mer än manshöga)
inträffar 2,000 fot nedom snögränsen, lieclan långt förut saknas Alnus
in-cana, Prunus padus, Popilius tremula; och litet förr än björkskogen
upphöra Sorbus aucuparia (som dock långt förut blifvit utan frukt), Erica
vulgaris, Eubus arcticus sterilis, Aconitum lycoctonum o. s. v. Der
björkskogen begynner blifva gles, der är solvärmen mot fjällsidorna starkast,
och der finnes flerstädes en förundransvärdt yppig vegetation af Sonchus
alpinus, Struthiopteris, Aconitum lycoctonum o. s. v. Torrare fält äro nu
öfverhöljda af Lichen rangiferinus. Tussilago frigida och Pedicularis
sceptrum Carolinum hafva sin bästa plats i sjelfva björkgränsen. Till
densamma finnes endast röding i sjöarna och uppom den upphör allt
fiske".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
