Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Lapplands naturbeskaffenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 "jkökfallet".
Om vi förbise de poetiska och fantastiska utfiygterna i denna
beskrifning af hufvudsakligast nybyggarelifvct, är skildringen af klimatet
just icke särdeles leende. Snön tinar af marken mot och i juni. Men
derför är icke kälen ur jorden; ännu vid Lule-elfs mellersta del finner
man vid midsommar isen på 5—() fots djup. I brunnen vid
Jokkmokks prestgård uppstår hvarje vinter svall-is; denna ligger delvis qvar
ända till nästa vinter; i aug. 1871 var isen från 1870 ett par fot tjock.
Från juni till september är barmark; således 3, högst 4 månader för
vår, sommar och höst; öfriga 8—9 månader råder vinter, under hvilken
snön i skogarna stiger till 4 fot, isen å sjöarna till 3 fot, kälen i jorden
till 5—6 fot, o. s. v.
Ofvergångarne mellan dessa årstider äro äfven förfärliga. Så beskrifver
P. Laestadius (I, sidd. 312, 315, 471) det vid dessa perioder inträffände
så kallade "förfallet":
"Den inträffande vårvärmen börjar angripa den djupa snön och då är
det omöjligt att komma någorstädes. Först och främst hindras man af den
uppblötnande snön, hvilken blir mycket svårare för skidgångaren än den
lösa snön om vintern. För det andra uppflöda alla bäckar och åar, så att
man ej kan komma öfver dem, och isarna på sjöarna blifva landlösa och
ofarbara. — Förfallet räcker ofta ända in i halfva Juni och enhvar måste
under denna tid hålla sig stilla der han är". — Den genom töväder
uppblötnande snön kallas blutun, på Lappska säbla, och att "vada blutun är
ett talesätt, hvarvid man fäster begreppet oin det svåraste och
mödosammaste arbete". "Om hösten, när sjöar och kärr hålla på att tillfrysa, är
äfven en ofarbar tid, ett "förfall". Somliga sjöar äro små och grunda:
de tillfrysa snart; andra åter äro stora och djupa samt gå länge öppna
eller tillfrysa på somliga ställen, men hålla sig öppna på andra, så att
man hvarken kan färdas med båt. gå eller köra öfver dem. Om det
inträffar så, att djup snö fäller strax sedan sjön tillfrusit med en tunn
isskorpa, dröjer det länge innan isen bär att gå eller köra på och då kan
man icke färdas i detta af sjöar och elfvar uppfyllda landskap. Detta
"förfall" räcker vanligen flera veckor". — Om denna skildring anmärker H. A.
Widmark: "Höst och vår inträffar verkligen en svår tid för alla som skola
färdas. Egendomligt nog göra Lappmarkernas bebyggare dock mera väsen
af "förfallet" än det förtjenar. Under 11 års tid har jag både höst och vår
varit ute i förfall, utan annan olägenhet än att de lappmarksfärderna åt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
