Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Lapplands naturbeskaffenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
natti.1g färd l’å saggat-sjön. id
följande besvärligheter och mödor blifvit fördubblade. Fram kommer man
nästan alltid, blott man vill".
1 vissa hänseenden är den naturföreteelse, som ligger till grund för
höst-"f’örfallet" en sann välsignelse. Vanligen snögar det i Lappland strax
pä första kölden. Derföre blir isen på sjöarna helt tunn under första
snötäcket, och tjocknar icke särdeles mycket under vinterns lopp. Om läng
bur-frost inträffade, skulle säkert de grunda sjöarne bottenfrysa och fisken
i dem dö. Att tjock snö faller på tunn is gör ock att sjöarne tidigt
bryta upp, hvar igenom klimatet mildras och andra stora fördelar beredas.
Huru hemsk Læstadii skildring än må låta för oss och än mera för
sydländingen, huru hindersamt förfallet än må vara, huru sträng och
kuslig den långa vintern, huru ödsliga och ogästvänliga de snöiga fjällen,
så erbjuder dock detta land mycket skönt och sjelfva de ofantliga
snöfälten imponera djupt på det för naturen öppna sinnet. Jag tror mig
lr»ed allt skäl kunna för den rätta kännedomen om Lappmarkernas
utseende och det intryck cle gifva betraktaren, anföra några skildringar af
personer, som väl känna och lifligt beskrifvit dessa landsträckor, helst då
jag af egen erfarenhet kan bekräfta en del.
Så här lyder t. ex. Anderssons beskrifning (sid. 340) af en nattlig
Utsigt öfver Qvikkjokks-trakten: "Knappt ha våra raska roddare tagit ett
par kraftiga tag, och vridit båten åt höger förbi udden, förrän framför
ess ligger hela det omätliga, hela det obeskrifliga panorama, som heter
Qvikkjokks -dalen med de omgifvande fjällen, llundt omkring i en vidt
famnande bäge kring hela horizonten sträcker sig en enda rad af
snötäckta kolossala tjäll. Ån hafva de sig upp, likasom oförgängliga dömer,
helt hvita af den is eller snö, som betäcker deras högburna hjessor, än
skjuta de fram don ena himmel-stormande piken efter den andra,
syl-hvassa eller tvärhuggna, med sin mörka massa skarpt brytande af mot de
bländande snöfälten och den klara natthimmelen. Der var Staika,
liknande en spetsig lappmössa, tecknad af långa och breda snölinier frän sin
ti,000 fot höga topp ända ned mot basen; der var det väldiga Tarrikaisin,
der \ allispiken lik en ispyramid af 4,100 fots höjd, der det underliga
Velkispoulta, Tjågnorris och derinvid bela raden af Portifjalléns spetsar
«h hjessor — allt stort, allt isigt, allt imponerande, allt gamla bekanta
men soin ej förändrat sig på dessa tvänne decennier. Der nedanför
breda sig fjällplatåerna likasom pallar för dc höga jättarne, äfven dessa nu
’1Qlt hvita af oafbrutna snöfält; och der under, nedanom all denna kyla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
