Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Lapplands naturbeskaffenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 QVLKK.TOKK-DALEN I SOMMARDRÄGT.
men der ej blifvit så tydligt utritad, än i det lilla ocli dvergartade, vore
det än aldrig så formfulländadt. Men skulle det tyckas någon, att en
natur, sådan som den närvarande, måste förefalla död och verka tryckande
på sinnet, så må man blott föreställa sig att luftens vindar spela på de
vidsträckta fjärdarna, eller att åskan dånar på de skyhöga fjälltopparna,
och man skall ej sakna lif. Men den som ej finner behag i ett sådant
lefverne må färdas här en vacker vinternatt, då himlen lågar af stjernor
och norrsken. Så långt man förmår skåda framför sig ser man på hvarje
punkt af det omätliga snöhafvet en viss obetydlig rörlighet, en fin
dallring*), så förtjusande att ens hela väsende hotar bortsmälta vid dess
åskådning. Vill man åter rikta blicken på fjälltopparna, så ser man dem
omhöljda af ett fladdrande sken, som synes flyga upp ur sjelfva fjället,
likt lågan ur kratern på eldsprutande berg. Skenet sprider sig öfver hela
himlen, fladdrar någon tid och försvinner, för att efter en stund på samma
sätt åter .uppstiga och försvinna".
Såsom en kontrast härtill och för att visa att äfven det täcka i
Lappland finnes representeradt, meddelas, såsom slut på dessa naturmålningar,
följande rader af Andersson (sid. 354): "Qvikkjokks lilla kyrkoby är
belägen i yttersta nordändan af Saggat-jaure. Härifrån till Sulitelma är vid
pass 10 mil**), och något mera än halfvägs häraf, öster om nämnde
fjällklump, upprinna utur två ej synnerligen långt från hvarandra belägna
små sjöar tvänne bäckar, som snart under sitt lopp genom tusentals
bifloder växa ut till strida fjällfloder. De heta Kamajokk och Tarrejokk
och böja sig först bågformigt från hvarandra, tills cle slutligen
sammanfalla vid Qvikkjokk i Saggat, Kama kommer der dansande och
hvit-skummig norr ifrån, och sedan den under nära nog en half mil bildat
en oafbruten, stenuppfyld fors, kastar han sig här i sjön utför ett fall,
som om våren och efter starkare regnväder är bland de allra grannaste
man kan se. Tarrajokk deremot har visserligen ungefär tre fjerdedels mil
från Qvikkjokk visat sig lika. bångstyrig i ett präktigt sjudande
vattenfall; men när den närmar sig intill kyrkobyn, blir den stillare och
framflyter i Saggat så lugn och djup. att den mot den trotsiga Kama bildar
en förundransvärdt allvarlig och högtidlig motsats. Af det betydliga siam,
som dessa båda floder under tusentals år fört med sig från de fjäll, der
*) "Snöns yta syntes hufva en vibrerande rörelse, likt sakta vågadt vatten, eller likt ett
stort segel, svällaude för vinden". Linné, Lachesis 1, 299.
**) Denna beräkning är öfverdrifven. Enligt H. A. Widmarks uppgift och egen erfarenhet
är geografiska afståndet omkring (} mj]; gångvägen i Tarradnlini högst 7 mil. D.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
