Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Allmän skildring af Lapparnes lefnadssätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42 1’ETit. LÆBTA Dl 1
som skola äta sitt bröd i. sitt anletes svett och med bekymmer nära
sig af jorden, som det heter. Fattigdomen är i alla klasser ett
besvärligt inhyseshjon och således äfven hos Skogs-lappen, men här är fråga
om en Skogs-lapp som är behållen. Skalderne prisa herdelefnaden,
jagt är ett nöje, till och med för konungar, och mången känner
säkerligen icke en nöjsammare sysselsättning än fiske *). Alla tre förenade
utgöra nu Skogs-lappens hela lif. Dess utom är han fri från
Fjälllappens vanliga hund-lif, som på öppna fjället måste kläda skott
föl-allt slags oväder samt natt och dag oupphörligt sköta sina renar" (Ja,
men blott en Lapp i. sender, de andre hvila sig under tiden makligt i
kåtan.) "Trädens lummiga grenar gifva denne intet skydd för regn
och slask; när han kommer till kåtan är han äfven illa nog skyddad.
Han har intet ställe der han kan hänga upp sina kläder att torka,
sådana finnas endast på höst-vistet". (Jo, han har kåtan, som är
tillräckligt rymlig.) "Han kan till och med ibland icke få upp någon eld,
ty på fjällen, der han vistas om sommaren, finnes intet annat bränsle
än fjällriset (Be.tula nana) och äfven på detta är tillgången knapp. Det
är spädt och lågt som lyng (blåbär- eller lingonris) och af regn sä
fuktigt, att. det icke tar eld, utan ligger endast och ryker!"
(Öfverdrift och sällsynta undantagsfall! Lappen väljer alltid sitt kåta-ställe
der bränsle finnes, ej blott rip-ris utan äfven vide och en; näfver till
eldens upptändande tar han med i förlag; "på. ställen, der större
videarter finnas, samlar han större upplag åt sig från ena året till det andra,
hvilket han för med sig på renarna, då det antingen är för lång
flyttning på en dag emellan ställen, der bränsle finnes, eller då berg, som
skola afbetas, ligga så till att inan måste dit flytta med kåtan". H. A.
Widmark.) "1 hela sin rustning, så våt han är, måste han vräka sig i
kåtan". (Hvarför skulle han icke kläda af sig? han har godt om tid
och om kläder.) "Det är förmodligen detta, som bannlyst all snygghet
och ans i klädseln för honom. Han kammar icke ut sitt hår, tvättar sig
icke, har föga ombyteskläder; ohyran får fritt hålla qvarter både i
hufvudet och kläderna". (Sommaren 1868 observerades icke ohyra hos
någon enda Fjäll-lapp af de många som besöktes i Lule Lappmarks fjäll;
*) Detta påminner om Linnés yttrande (Lachesis 1, sid. 131): "Ovidii beskrifning på
silfveråldern är ännu användbar på infödingarne i Lappland. Deras jord är icke sårad af plog,
ej heller höres vapnens jerngny; icke liar menniskan funnit sin väg till jordens inelfvor,
icke ligger hon i krig för att vidga sina gränser. De byta ständigt uppehållsort, lefva i
tält och föra ett herdelif, just som patriarkerne fordom".
j
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
