Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Allmän skildring af Lapparnes lefnadssätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4f) norske fjåll-lappar,
hvadan de i hufvudsak ännu äro sig lika, och samma drag igen kännas
hos befolkningen från alla de svenska Lappmarker vi sett i
verkligheten eller beskrifna. Läsaren skall äfven finna dem ganska snarlika
i de skildringar från andra land, hvilka vi nu gå att anföra.
Först ifrån Norge. I)e der befintlige Lappar, som der kallas
Finner, indelas i tre grupper. De vid hafvet och inne i fjordarna boende
kallas Haf-lappar (Haf-folket); de som bo vid flodstränderna benämnas
Elf-lappar (Elf-folket); de nomadiserande kallas Fjäll-lappar eller
Fjällfolket (Stockfleth, sid. 7).
Den norske Fjäll-lappens lefnadssätt beskrifves såsom högst
oregelbundet, helt och hållet beroende dels af årstiden, dels af tillfälliga
omständigheter. Han sofver, äter och dricker när det bär till. Kött
är öfver hufvud hans käraste och om vintern nästan hans enda föda.
Litet frusen renmjölk med kråkbär, ost och på elden stekta kakor af
råg- eller korn-mjöl (s. k. "gloe-kager") förtär han en och annan gång
mellan hufvud-måltidcraa. Han är än fattigare, än rikare. Minskas
hjorden för någon, så måste han gå i tjenst eller blifva Haf-lapp. Den
rikare spisar mera, dricker mera bränvin, håller flera tjenare, latas mera
och nedgräfver mera penningar i jorden än den fattige; hans hustru
och döttrar hafva flera silfverringar och spännen än den andras — se
der hela skilnaden.
Hvarje familj har gerna vissa trakter eller ett visst distrikt, hvilket
årligen genomströfvas. Vid jultiden bruka Kautokeinos och Karasjokks
Lappar vanligen uppehålla sig någorlunda i granskapet af
kyrkoplatserna; sedan draga de efter hand mera söder ut, till en del in öfver
ryska gränsen, hvarest de den tiden af året, då snön ligger högst, i de
tätare skogarna finna mera lugn för vargarna. Så var förhållandet
fordom, men efter kejserliga ryska ukasen 1852 är det slut med denna
rätt att vandra in på ryskt område. Emot våren draga de samma väg
tillbaka mot norr och komma fram på sommaren ned till hafskusten,
eller till de omkring fjordarna liggande höjderna, hvarifrån de om
höstarna åter draga sig upp mot Kautokeino och Karasjokk. Keilliau
omtalar (sid. 207) att några Lappar, dem han besökte, på detta sätt
flyttade från Fasko-Jokk till Magerö, således en sträcka af hela två
geografiska breddgrader! Hur länge Lappen uppehåller sig på hvarje
ställe beror af omständigheterna, särskildt på ren-mossans mängd och
pen större eller mindre faran för vargar; men sällan kan han blifva i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
