Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Allmän skildring af Lapparnes lefnadssätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58 lefnadssätt 1 sverige, nokqe,
kerna och största delen af fastlands Finnmarken, samt en mindre del
af finska Lappmarken. Der stryka de fram: i södra delarna af Sveriges
egentliga Lappmarker från Kölen till Bottnens närhet; der gå de ock
ibland, i norra delarna allmänt, öfver bergshöjderna till Yest- eller
Nordhafvet samt i förbifarten in i Finland—Kyssland, dock mindre nu
än förr, då de dertill hade lof.
Deras lefnadssätt i stort är öfver allt under dessa vandringar så
lika, att hvad som säges om den ene kan med få och obetydliga
modifikationer tillämpas äfven på den andre. Denna likhet går ända in
i små detaljer, som vi vid granskningen och special-beskrifningen af
’deras hushållning här längre ned skola finna.
Af de fore gående skildringarna synes äfven huru författarne vexla
i åsigter om de olika Lapp-gruppernas plats i rangordningen. P.
Læ-stadius prisar Skogs-lappen, Iiode Elf-lappen, Castrén Fiskare-lappen
vid Enare; P. Læstadius och Castrén omtala Fjäll-lapparne såsom vilda,
snuskiga sällar, Stockfleth åter flerstädes och äfven vi berömma
Fjäll-lapparne såsom folkets kärna. Detta beror icke på misstag eller blott
tycke, utan är motiveradt af förhållandena i de trakter, der förff:ne
lärt känna Lappen. P. Læstadius verkade mest i Arjepluog, hvarest,
efter uppgifterna derom, Fjäll-lapparne synas stå ganska lågt. Den
enda representant af detta folk, hvilken jag sett hemma hos sig och
under vistande på fjället, var enkan Sparaka, hvilken jag mötte på
sluttningen af Kasak-fjället vid Sulitälma, och var hon, så väl hvad hennes
egen person, som bostaden vidkom, det smutsigaste och obehagligaste
jag sett, ej blott på fjällen utan någorstädes. Var hon en typ af Pite
Fjäll-lappar, som mina följeslagare af Sirkas-stammen påstodo, sä har
P. Læstadius rätt; men allt häntyder derpå, att hon var ett af
undantagen, och de Arjepluogs Skogs-lappar, jag sett, hafva varit rätt
aktningsvärde och civiliserade, ehuru supige, då de kommo åt.
Castrén beskrifver endast förhållandena i finska och ryska
Lappmarkerna; de äro sådana han skildrar dem, och der är i sjelfva verket
icke Fjäll-lappen af någon betydelse, liksom han är till antal ringa.
Fiskare-lappen står sig der väl och är den bästa formen af Lapp i den
trakten, till följe af omständigheterna; deraf Castréns förkärlek för
denne, hvilken der imot af Röde från norska hafskusten och P.
Læstadius från Pite Lappmark sättes temligen lågt och pä begge ställen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
