Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Renen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"o-in". 69
°m vintern ofvan Bnön afhuggna trädon. Emellertid är denna föda
dålig; en mängd renar svälta ihjel; endast de största och starkaste
öfverlefva, men äfven de ofta ganska medtagna och köttet blir illa
smakande; lafven är ohelsosam, Bäger Fjellner.
P. Læstadius berättar om ett s&dant "oår" (II, sid. 205 ff.).
"Vintern 18-28 var för Lapparne en svir och olycklig vinter. Vid
Andcrs-■näss-tiden 1827 inträffade töväder, som till största delen bortsmälte
snön. Det deraf uppkomna vattnet frös på marken till "flen", och der
•genom blef ren-betct förderfvadt. Sedermera föll mycket djup snö,
Som förorsakade svårigheter. När renen icke kan krafsa upp mossa på
marken och deraf hafva sin föda, så lifnärer han sig med laf på träden.
Detta är likväl cn svagare och sämre föda än renmossan, den är också
mera sparsam. Det går an när snön icke är djup, så att renen
obehindradt kan springa omkring åt alla håll och~få uti en laf-flinga här
och der på träden, men när snön är djup, då svälta isynnerhet de små
renarne ihjel. Dels nå de icke så högt upp på träden, dels orka de
■eke springa sä vidt omkring. Renens långa ben och stora klöfvar göra
väl att han aldrig helt och hållet hindras af snön att ströfva omkring,
men det är honom dock tröttsamt, hvarföre han vid djup snö icke far
vi<lt omkring. — Vid djup snö krafsa väl ändå de stora renarne ned
’Hl marken och få uti mossan, men de små, som icke förmå det, hålla
81g vanligen i groparne, som de stora uppsparkat, och måste hålla till
godo hvad desse lemnat. År det tillika "flen" måste, såsom redan sagt
ff, både de stora och de små hälla sig endast till träden. Lapparne
pläga då fälla en myckenhet lafträd till bete, och icke obetydligt skog
förödes der igenom. Det vill ändå icke förslå till kreaturens behof. —
När den svåra renbetes-bristen inträffade, flyttade somliga Lappar
tillbaks till fjällen, i förhoppning att der finna böte. Men redan under
flyttningen förlorades mycket renar; de redan utmagrade kreaturen
uthärdade icke den forcerade marehen: de dogo som flugor efter vägen.
’ fjällen blef det ännu värre. Äfven der var flen och dertill ingen
resurs i lafträden, ty träd finnes der icke". L. anför att mången Lapp
pä sådant sätt förlorade hälften, ja två tredjedelar af sin hjord. "De
som qvarblifvit i skogarna förlorade ocksä mycket, inen bergade sig
dock vida bättre för lafvens på träden skuld. De kunde dock icke
sammanhålla sina hjordar, utan måste låta dem skingras, för att på det
sättet lättare förskaffa sig födan. — Lapparne återkommo detta år till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
