Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Renen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
renarnes faror och fiender. 79
Jägnafo i Lule Lappmark, utgörande sannolikt mer än 2,000 renar;
deruti ingingo dock äfven barnens. Stoekfleth nämner (sid. 64) att
flere personer i Finnmarken egt ända till 5,000 renar och deröfver,
samt att Fjäll-lappen Per Banner, kallad "Gamle Per", 1828 ansågs ega
omkring 8,000 renar, det högsta antal jag sett anfört för en Lapp.
Denna egendom, hvilken i penningevärde går till en rätt
betydande summa, är dock ganska osäker. Utom den nyss, sid. 68,
omtalade flen kunna andra natur-förhållanden skada renen. Så t. ex. kunna
de unga till och med årsgamla renarne icke få sin föda de år då
särdeles mycken snö faller, utan måste gå i de gropar de äldre grått och
en stor del af dem svälter derföre i hjel, så framt icke mossan är
särdeles rik. Då våren är sen, då korna således föda på drifvorna och
sjelfva lida brist på föda, dö kalfvar mycket af snöyra, af köld och
af mödrarnas svaghet. Man gräfver då visserligen gropar till skydd åt
korna och deras kalfvar, men maten saknas. Klöfsjukan är förut
omtalad såsom förödande för renhjorden. Andra sjukdomar kunna äfven
komma till och decimera renhjordarna. Sådana omtalas ibland, t. ex.
af Högström (sid. 90), som berättar att en gång i Sjokksjokks by i
Lule Lappmark en så stark boskapssjuka inträffade, att af 100
skattlappar knapt 10 hade sina hjordar i behåll. Det måste hafva varit
Samma sjukdom: sudda-takka, hvilken Linné beskrifver (Amoenitates
acad. IV, sid. 165) och som kring 1754 under 5 år grasserade äfven
1 Tornio Lappmark.
Stundom hände ock fordom att en eller flera renar, ibland stora
flockar, kommo i sällskap med vild-renar och med dem lupo bort, utan
att någonsin åter komma eller kunna fås rätt på. 1 anseende till
vildrenens ringa antal torde detta nu mera vara sällsynt.
Ständigt har renen öfver allt i Lappmarken en svår fiende i
järfven, som, då föret är lämpligt för honom och svårt för renarna, dödar
talrika sådana. Skottpenningen af 15 r:dr för järf, är nästan väl liten,
vore han större skulle järfven snart minskas. — I de norra Lappmarkerna
gör björnen renhjordarna föga eller intet för nära: slår en eller annan
kalf, det är allt. Men i Sorsele omtalas björnen såsom en svår plåga
för hjordarna, värre än vargen, ehuru denne under sista åren
derstädes varit ganska talrik. Vissa år är denne synnerligen svår för
renhjordarna, och näst järfven deras värsta fiende. Vargen, som på lapska
har flera namn, kallas vanligen icke med något af dessa, utan antingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
