Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Renen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80 renen besegrar vargen.
quotsanje = han som springer, eller seipeg = han med svansen, ett par
så att säga smek-namn, ännu fortfarande från gamla tider, då vargen
som en ond ande skulle med fagra ord dåras till beskedlighet.
Då man kommer på besök till Lapparne, säger P. Læstadius (I,
sid. 392), "har man i allmänhet tre slags ingresser till vidare samtal:
I dag är det vackert (fult) väder — Tack för sist! — Hur mår du?
Den sista är Lapparnes, och derpå följer: Hvad nytt? — Mali sakan?
–De vanligaste nyheterna röra Lappar, renar och vargar; hvar
den och den nu befinner sig, hvilka andra man haft några
underrättelser ifrån, hurudant renbetet är på det eller det stället, mon
isynnerhet om det är fred, alas, det vill säga om man är fri från vargar".
Kring detta koncentrerar sig samtalet länge, ty vargen gör stor
skada. Vi hafva flera gånger här ofvan sett anförda uttryck, som
häntyda derpå. Stockfleth nämner (sid. 53) vargarne såsom ren-byarnas
ständige följeslagare, och säger sig hafva varit i ren-byar, der de hvarje
natt dödat 2—3 renar. Under vintrarna 1842 och 1860 voro de i
Finnmarken så talrika, att hjordarne blott ett par timmar den ljusaste tiden
af dygnet kunde lemnas utan vaktare. H. A. Widmark berättar, att
under hösten 1862 en enda varg på en natt ref i hjel öfver 30 renar för
Sirkas-lappen Länta. Högström omtalar (sid. 89) att han sjelf varit i
Lappens koja, då denne genom vargen på en natt mist 40—50 renar.
Ja, Friis säger det kunna hända att en Fjäll-lapp om aftonen eger flera
hundrade renar, men på morgonen är af vargen gjord till tiggare.
Värst är vargen under de mörka höstnätterna, innan snön till någon
betydlig mängd fallit, och den tid på året, då på snön finnes skare, så
tjock att den bär honom, men icke renen. — Vanligen angriper han
renen lömskt, och går icke alltid som segrare från striden. "Der finnes
exempel", säger Röde (sid. 84), "att en ren-tjur,. bragt till förtviflan,
satt sig till motvärn till och med mot två vargar"; Leem berättar (sid.
145) att till och med en kullig ren med framgång medelst sina klöfvar
bekämpat två vargar, och Lundius omtalar (manuscr. sid. 18) såsom en
känd sak, att vargar ihjelstångas af renar, isynnerhet af kor med kalfvar.
Fjellner förtäljer detsamma och huru renarne bära skinnstycken af
vargarne på sina horn, med lukten skrämmande hjorden; ja till och med
spetsa vargen lefvande på hornen. "Vargen synes ock sjelf betvifla sin
öfverlägsenhet; han vågar sällan ett öppet angrepp, sällan att rusa in i
en renflock, icke heller att anfalla en bunden ren (?); först när fruktan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
