Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Lappen i det fria: gång, båtfärder, åkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100 ridt på renar.
med sig. Så snart man kommer till någon djupare blick, måste
bördorna aflastas och af Lappen bäras öfver, ty renen är så låg, att
bördorna skulle vätas om de hängde på lians sidor, då han går eller
simmar öfver. — Han simmar dock väl, fort och så lätt att halfva kroppen
är öfver vattnet, och han kan simma långt, öfver sjöar och fjordar. —
En mil ungefär — tre till fyra timmars tid — kan renen gå med full
börda; men då skall denna aflossas och han beta. Kortligen: hela
proceduren är långsam och besvärlig, samt fordrar mycken omtanka.
Bättre är då färden på släde med renen som dragare; det är
nämligen icke nu mera i norden brukligt att åka på kärra efter ren, eller att
rida på honom, som Olaus Magnus i verlden afritadc och beskref. Det
förra torde väl aldrig hafva varit brukligt; och då man jemför
menniskans storlek med renens, synes det senare icke gerna vara möjligt för
fullvuxna. Stockfleth säger (sid. 158) sig hafva sett barn rida på ren,
med benen fastbundna vid sadeln; lika så Lessing (sid. 122). Fjellner har
i Herjeådalen ofta sett barn rida på renar och någon gång äfven gamla
personer transporteras på det sättet, då de icke orkat gå. Dessa äro
do enda uppgifter jag sett eller hört från våra Lappars områden; från
andra håll finnas flera. Så t. ex. berättar Castrén (II, sidd. 320—321)
att ridt på renar brukas af Sojoter, Kamazintser, Karagassor och deras
stamförvanter, fordom bosatta vid de Jcnisciska klipporna kring
Aba-kansk, hvarest äfven sådan ridt finnes afbildad i stenen. Ad. Erman
omtalar flerstädes (utförligast sidd. 335—338) sådan ridt i norra Asien;
äfven korna begagnas dertill (sid. 208); ban skildrar sådan lard i
djupaste snö (sid. 209). — Möjligheten häraf förklaras dels der igenom att
de sibiriska renarne (enligt Pallas) äro något större än våra, dels och
förnämligast deraf, att de äro särskilt öfvade och dresserade till ridt.
Må hända skulle äfven våra Lappar kunna rida på sina, om de för
ändamålet dresserades; åsnan är icke större än renen.
För att duga till släd-dragarc måste renen dresseras som helt ung,
i andra—tredje året. "Att tämja en ung och redan vuxen ren", säger
Röde (sid. 238), "är ett besvärligt och ansträngande arbete, som fordrar
en rask karls hela kraft och behändighet. Stundom spännas renarne
tidigt i selen och knapt halfvuxna renar exerceras af halfvuxna pojkar,
till öfning och tidsfördrif för båda. Man väljer då en öppen plats, der
den körande icke sväfvar i fara att slås förderfvad mot stenar eller
andra föremål, och der tumla man och ren så länge om med hvar andra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
