Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Lappen i det fria: gång, båtfärder, åkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112 FLYTTNINGS-FÅRD VINTERTID.
Slutligen tillåter jag mig ett citat från P. Læstadius (II, sid. 31),
tecknande en sådan flyttnings-färd, på samma gång ett afsked från renen
ocli från Lappen på fria fältet:
"Det är vackert att se en stor renhjord tåga fram öfver slätten,
såsom vid en flyttning sker öfver den tillfrusna sjön. Främst går en
menniska och leder en ren, eller ock ensam utan ren och lockar endast
då och då hjorden, som på några stegs afstånd troget följer efter. I
främsta lederna synas vanligen en myckenhet ox-renar, som stolt höja
sina hufvuden med stora greniga horn. Der näst följa de öfriga om
hvar andra. Det hela liknar en underbart fram skridande skogslund,
hvars mångfaldigt grenade kronor, med sina lifliga, ständigt omvexlande
rörelser, gifva en anblick, som gör det behagligaste intryck på
åskådarens öga och sinne. Lapparne uttrycka detta genom det figurliga
talesätt, hvar med de stundom beteckna en stor renhjord; de kalla den haf
(säva). Sinnebilden är förmodligen tagen icke blott af hafvets vidd,
utan ock af dess svallande och rörliga yta. De renhjordar, vi denna
afton sågo fram tåga öfver Kakel, innehöllo sannolikt omkring 1000
renar. Den ännu icke tjocka isen brakade under dem. Klöfvarnas
stampande på isen och det knarrande som alltid låter höra sig i lederna
af renens ben när han går, gåfvo ett gny, som på ett betydligt afstånd
kunde höras. — Efter hjorden följer en eller flera personer, allt efter
omständigheterna, och några hundar. Skiljer sig någon ren från
hjorden, så ila hundarne, på gifna ordres, att förfölja desertören och gifva
honom ingen fred eller pardon, innan han instält sig åter vid arméen.
Äfven utan skedd tillsägelse veta goda och väl öfvade hundar att göra
sin tjenst. De förfölja som furier, med yttersta förbittring, den ren
som skiljt sig från hjorden; så snart han åter kommit till hjorden
upphöra de strax. Äfven renen skyndar, så snart han får höra hunden
skälla och komma springande, till baka till hjorden. Han vet så väl
att han ingen annan undflykt har, så att han, till och med om hunden
är imellan honom och hjorden, springer till hjorden, midt igenom faran
att blifva biten, men icke bort, dit han skulle tyckas hafva lättaste
utvägen att undkomma. Så snart hunden uträttat sitt värf, springer han
till baka till sin ägare, bak efter hjorden, eller ock springer han, efter
eget godtfinnande, helt fredligt vid sidan; men fram för fronten går
han icke, emedan han der igenom skulle störa tåget. Hundens instinkt
och läraktighet samt den dressering han fått, gör att han så skickligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
