Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Klädedrägt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154 ytter lig A li k om skodonen.
att skobandet — pä lapska vuodda, vuoddek (pl. vuoddakah), — ligger
väl, ocb der före ser nian äfven Lappen alltid, då ban skall vada
oeh icke är säker pä sin sak, böja sig ned och medelst ett tag med
bägge händerna vrida till sina skoband; der på går han lugnt i vattnet.
För sättet, hvar på banden ligga lindade kring fot-knölen, se deli
nedre skon på fig. 47 å föreg. sida.
Sko-banden äro af olika färg och bredd: Lapparnes
Nybyggarnes 1 tum breda. Vanligen hafva männens skoband större bredd,
mörkare och enformigare färg, qvinnorna hafva dem smalare och brokiga,
stundom t. ex. gröna i ena, svarta i andra ändan, men röda midt på.
Männens och qvinnornas skor äro i öfrigt lika, de senares dock
vanligen finare och lättare än de förres.
De ludna skorna nyttjas endast om vintern och ute stänga kölden
väl. Lccm berättar (sid. 88), att man brukar litet sveda barnens ludna
skor i sulan, på det de icke skola vara så hala. Under sulan pä de
fullvuxnas skor sys skinnet så, att håren komina att sprida sig ut ät i
alla riktningar; detta förmodligen ock för att göra dem mindre hala.
Detta, liksom i allmänhet sättet för sömnaden, är dock olika i olika
Lappmarker, så att den sakkunnige här på, äfven som på söm i öfrigt
och på lappnings sätt, kan bedöma från hvad trakt en sko är, så väl
sommar- som vinter-sko.
Då dessa skodon äro mjuka och behagliga samt tillika varma och
täta — således passande för natur-omgifningarna — så brukas de
allmänt af befolkningen i Lappmarken, i hvardags-lag af
nybyggare-familjerna, ute och på resor af stånds-personerna äfven. Det skulle vara en
stor svårighet, att på vandringar i Lapplands oländiga mark hångla sig
fram i vanliga stöflar; traditionen förmäler dock, att den i så många
hänseenden originelle D:r J. Engström färdats i sådana. Detta, äfven
som nödvändigheten att för liktornarna skära ventiler på stöflarna,
säger man hafva varit anledningen, hvarför ban, vid försök att bestiga
Sulitälma, förkylde sig och fick nerv-feber, görande han der igenom
ett undantag från andra Lappmarks-resande, hvilka alla varit friska
bela tiden.
Nybyggarne bruka äfven ett slags stöflar, sydda i fötterna på samma
sätt som käng-skorna, men med långa, vida skaft, hvilka gå till och
öfver knäet. Dessa knytas eller spännas ofvan vaden med en starkt
åtdragen rem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
