Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Utseende och kroppsbeskaffenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
egendomlig lukt. 177
dena instämmer jag gerna om påståendet inskränkes till Fjäll-lapparne,
och beror väl detta på dessas rörliga lif och ständigt vexlande bostäder
samt frånvaron af allt hvad möbler heter; de finnas dock både hos
Skogs-lappar och nybyggare. Men hvad lössen beträffar, äro de nu
mera, åtminstone efter min erfarenhet, vida mera sällsynta än de på
Linnés tid synas hafva varit; endast hos få Lappar har jag förnummit
detta trefliga djur. Kamning är en ganska vanlig akt, men kläderna
få sitta till de äro utnötta eller årstiden befaller ombyte, och
naturligtvis ammas då lätt inhysingar af alla slag.
Man liar sagt, att Lapparne skulle hafva en egendomlig och
obehaglig lukt, liksom Negern. En sådan hafva Leem och Högström
förnekat och icke heller jag funnit. Men Högström angifver (sid. 144)
sannolika anledningen till uppkomsten af detta rygte vara den, att de
bränna sina skinn-kläder och att man känt denna elaka bränn-lukt.
Största anledningen ligger dock i den ofvan omtalade, på skinnen
anbragta "norska smorningen", hvaraf den härskna tran-lukten sitter i så
länge en bit finnes qvar. Der till komma: fettet på kläderna, brukade
under månader, och allt hvad som fastnar vid, samt svetten, hvilken
naacererar skinnet och framkallar den stank, vi känna från våra gamla
skodon: den s. k. fotsvetten. Detta samman lagdt gör, att en hop
Lappar, en regnig dag, värmande sig vid stark eld i kåtan, kring sig
utbreda en verkligt tjock och i hög grad obehaglig dunst-krets. Att,
som Lundius (sid. 65) påstår, de ute i skogen skulle kunna luktas på
långt håll, är en stark öfverdrift. Emellertid: hela saken är snusk-lukt,
försatt med lukt af vidbrändt och isynnerhet af "norsk smoming";
egendomlig visserligen på sitt sätt, men af yttre anledning och, som
Leem äfven säger, "dem ingelunde i kiöclet båren".
Med afseende på Lapparnes fysiska beskaffenhet böra slutligen
egnas några ord åt deras frugtsamhet. Scheffer anser (sid. 295 och ff.)
Lapparne vara mindre frugtsamme än andra folk, enligt uppgift af
Samuel Rehn, på grund af "thoras svaga spiis och stoora kiöld". Mon
samme Rehn (manuscr. D. 67, kap. 8) säger dem högt åstunda att fil
barn; Olaus Magnus anser dem vara mycket frugtsamma och Tornæus
tror dem i detta hänseende vara "alt annat nordländskt folk lijke". Då
likväl Rehn säger, att de "sällan få öfver åtta barn", har man svårt att
inse, hvad han menar med ringa eller stor frugtsamhet. Högström
v. Dii b en. Lappland» 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
