Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Psykiska och sociala egenskaper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sparsamhet. nedgräfva silfver. 183
samlar der före allt livad lian kan, och då silfret är det, som säkrast
låter förvara sig utan att förstöras, så föredrager lian att realisera i
silfver allt som icke för dagen behöfves. Det var en tid då Lapparne
icke togo betalning i annat än silfverspecier, s. k. "blanka",
förmodligen på grund af en sorglig erfarenhet om pappers-myntets
fluctuatio-ner i värde och af deras oförmåga att inse hvad en pappersbit kunde
vara värd; men nu mera taga de sedlar gerna, för att omsätta dem,
"blanka" för att gömma dem. "I silfver ega de rika Lapparne ofta
ganska mycket, både specier och silfversaker, ända till några hundrade
lod" (Högström). Förr brukade allmänt husbonden, då ban hade samlat
något, nedgräfva detta eller gömma det under stenar; stundom med
mera omständlighet i en låst ask, i koppar- eller messings-kittlar, i
gropar (råggai eller grubba), väl öfver täckta med bräder, torf och jord
(Graan, sid. 89). Men då han icke omtalade stället för någon, hände
stundom att han dog utan att hinna meddela det, och på sådant sätt
/ hafva en mängd samlade skatter gått förlorade. Man har exempel på
att Lappen sjelf så illa bestämt nedgräfnings stället, att han icke
kunnat åter finna sin skatt; för några år sedan hände det en Jokkmokks
Lapp, att han blef blind och icke kunde beskrifva gömstället så att
familjen kunde finna rätt på skatten. Med denna ned gräfning af pengar,
som omtalas af de fleste författare, är för resten ett egendomligt
förhållande. Det synes icke ske af rädsla för tjufvar, ty sådane finnas
ej i Lappland. Sannolikt ligger en gammal folktro der bakom.
Högström säger (sid. 92): De nedgräfva väl sina penningar, "men hålla
intet annat doldt, än det som de nedgrafvit på ett visst ställe af sina
land, hvilket de förärat som en gåfva eller tacksamhetstecken åt sjelfva
landet, hvilket de hvarken få uppenbara eller sjelfva röra vid". Och
Lcem berättar »(sid. 381) att en Lapp, tillspord livar före ban gömde
sina pengar, svarade: "Om mina pengar efter min död fölle i andras
händer, hvad skulle jag då hafva att lefva af i de dödas land?" —
Ehuru sådan nedgräfning ännu brukas i Stensele, Arjepluog och
Jokkmokk (Mörtzell, Winnberg), är den nu mera säkerligen icke så vanlig
som förr, ja, II. A. Widmark har t. o. m. lyckats förmå många af de
eljest misstrogne Lapparne i Jokkmokk och Arjepluog att insätta
penningar i bank, en sak som äfven lärer ega rum i Finnmarken (Friis).
Lappen har äfven svaghet för att nedlägga penningar i
kopparkärl, filtar, granna kläder, kör-redskap etc., isynnerhet i silfver-pryd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
