- Project Runeberg -  Om Lappland och Lapparne /
189

(1873) [MARC] Author: Gustaf Vilhelm Johan von Düben - Tema: Sápmi and the Sami
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Psykiska och sociala egenskaper

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

maklighet. årlighet. 189

Oktober = Rakad brunstens, som då inträffar.

November = Kålko = kraftlös, som renen då är efter brunsten.

December – Passates — helig eller Joulamano = julmånad.

Som sagdt: tiden är för dem icke till; sker en sak icke i dag, så
sker den väl i morgon, om icke då, så framdeles, det är deras filosofi.
Skola de uppgöra ett köp, bestämma sig för ett arbete, eller antagas
som biträden åt en resande, erfordras ändlösa öfverläggningar innan
saken kan blifva bestämd, de vackla fram och till baka i beslutet, och
det en gång äntligen fattade sättes först långsamt i gång. Uppgörande
af ett ackord om renar till bärning af saker, om biträde för en resa,
uppbrott från ett läger, renars påpackning, bördors, uppläggande, etc.
under resor, äro allt saker, hvilka genom Lapparnes söl taga ofantlig
tid och fordra ett utsökt tålamod för att bringas till ett lyckligt slut.
Brådt får man icke hafva ibland Lapparne, då man är beroende af
deras biträde. Men när de då äntligen komma i’gång, när ett beslut
/är fattadt, en åtgärd påbörjad, så verkställa cle dem ordentligt; de äro
sålunda ganska ihärdiga, och, så vidt de förstå, utföra de vanligen
samvetsgrant hvad de åtagit sig.

Ärlighet är en af deras högsta dygder, må hända der före, att hon
är en absolut nödvändighet för de vandrande Lapparne. "De hafva inga
fasta murar, inga dyrkfria lås, inga kassakistor att föra med sig"; de
måste stundom lemna allt vind för våg och aflägsna sig från kåtan,
utan att någon vaktar henne. Hvarje förbi vandrande kan således fritt
träda der in och detta är äfven tillåtet utan anmärkning, ja man kan
tända eld, begagna husgeråd-saker och bäddar, utan att begära lof och
utan att egaren tycker illa vara, blott det sedan anmäles eller betalas.
Så måste Lappen, då han går från fjällen, i sitt liöst-vistc lemna sin
vår-föda, ty det vore ett stort besvär att föra denna med sig, ibland
till och med omöjligt. Om våren, då han går till fjälls, lemnar han
"vid samma höst-viste sin släde, sina skidor, sina vinterkläder etc., eller
han hänger de senare på en afqvistad björk-stam, ställer de förra mot
en björk eller en sten, lätt märkbara i landskapet, för att, då han
återvänder, taga dem med sig. Då han slagtar mer än han för närmaste
tid behöfver, eller han förfärdigat ost i öfverflöd, samt skall flytta kåtan
till annat bete, hänger han maten, väl omsvept, på en "suogner", för
att hemtas någon gång i förbi farten, eller då det behöfs. Keilhau
berättar (sid. 192), att vid Mollcs-jokk-stugan (ett slags öde halfvägs-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:25:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/omlappland/0205.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free