Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Psykiska och sociala egenskaper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204 bomärken. tandgåkvor.
ringen om de skola komma lefvande och oskadda från sina kulbytter.
Enligt Brooke (II, sid. 123) hänges barnet ock såsom bär-börda på renen,
än såsom motvigt mot en vanlig börda, än mot ett annat barn, om två
finnas af lika vigt ungefär; såsom motvigt till grytan, berättar Hoguér
(sid. 175), hvarvid stundom händer att det faller af sin hake och stannar
efter, på vägen, man vet ej hvar, då modren nämligen alltid leder första
renen och således icke kan se hvad som tilldrager sig der bakom.
Barnen få länge dia, ofta till 2 års, ja enligt Grape ända till 3—4
års ålder, enligt Rehn till 4:de året; under den sista tiden få de dock
äfven suga kött (Rehn, kap. 13). Om mödrarna eljest äro friska och
hafva godt förråd på mjölk, hålla sig barnen vanligen under denna tid
temligen feta. Emellertid är denna tidrymd den vådligaste för barnets
lif, och i Lappland liksom annorstädes företer denna ålder den största
dödligheten.
När barnen blifva något äldre lemna de "komsen" och tulta kring
som andra barn. De få då äfven kläder, hvilka göras efter samma snitt
som de fullvuxnas, och "de se rätt lustiga ut med sin dverg-gestalt".
Ett eget sätt att skydda sina barn hafva Lapparne, väl vardt att
efterföljas på andra ställen, det nämligen, att de med ett snöre om benet
fastbinda de små vid tält-stolparna, så att de icke skola gå bort, komma
till elden eller eljest skada sig! Detta omtalas af P. Læstadius (t. ex.
II, sid. 353), Röde, Stockfieth och Leem, hvilken senare äfven berättar
(sid. 377), att en kista, hvilken han brukade föra med sig på sina
fjällresor, ofta af Lapparne begagnades till sådant ankare för deras barn.
Då barnet är födt får det ett bomärke *) och en ren-ko, som med
detta märkes. Då barnet får tänder, får det äfven stundom en ren-ko
af den som först observerar tanden. All afkomma af dessa renar är
barnets tillhörighet; äro renarne afvelsamme och är lyckan med dem
och deras afkomma, kan barnet såsom fullvuxet redan hafva en god
grund till förmögenhet. Vid arfskiften afräknas alltid dessa renar, gå
icke med i skiftet. Denna rikedom kan hafva ökats ännu mera der
igenom, att stundom äfven faddrar gifva renar (mest kor) i faddergåfva.
De renar barnet får, då första tanden visar sig, kallas tand-renar =
patnekes, de sedan af föräldrarna, far- och morföräldrar, faddrar etc.
*) Dessa bomärken bestå i vinklar, 3—4 kanter, kors, o. s. v., de följa Lappen för lifvet
och inskäras ej blott i renarnas öron, utan i all hans redskap och tecknas af honom
under skrift. Se vignetten till kap. 11 här nedan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
