Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Psykiska och sociala egenskaper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
namn och namn-byten. 205
glina kallas vaddom. Äfven hos de gamle nordboarne gafs, som
bekant, sådan "tann-fë", hvilket utan tvifvel fortlefver i det ännu hos oss
gängse bruket att vid frambrottet af barnets första tand dess sköterska
får en gåfva; detta är blott, som så många andra bruk, omvändt.
I dopet gifva föräldrarne sällan sina barn namn efter lefvande
slägtingar, utan efter döda; skulle det förra göras, så anse de det vara
farligt för barnet, medföra dess död t. ex. Detta namn-gifvande spelar
äfven en röle i annat hänseende. Högström berättar (sid. 138), att då
ett barn blifver sjukt eller oroligt — ("barnet tål icke sitt namn då det
gråter och är skrikigt", säger Fjellner) — stundom äfven af annat skäl,
t. ex. för att afvända en förmodad olycka, byter Lappen om dess namn,
på sådant sätt att han med afkok på albark tvättar bort det gamla,
såsom han brukar då han gifver sina hundar namn — förmodligen ett
minne af det ursprungliga halft hedniska dopsättct, hvarom framdeles.
Beträffande Lapparnes nainn i öfrigt, äro dessa dels de sedvanliga
i almanackan förekommande, behörigen förvridna, dels gamla lapska.
Af de sist nämda återstå dock nu mera ganska få.
Lapparne hafva icke blott för-namn och faders namn, utan äfven
slägtnamn, t. ex. Per Olof Amundsson Länta, Amma Andersson Pava,
o. s. v. Detta bruk af familje-namn är allmänt i alla Lappmarkerna;
det är anmärkt af Wahlenberg (Kemi Lappm., sid. 45) och han
liksom Sjögren uppräknar dessa olika slägtnamn inom olika församlingar.
De äro för det mesta genuint lapska, och hemtade från lokal- elleT
egendomliga förhållanden hos stamfar, således icke sällan ett öknamn.
Någon gång hafva de sin uppkomst från senare tider och förhållanden,
såsom t. ex. då i Lule Lappmark linnes en familj med tillnamnet.
Grufvisare", härflytande från den Hermelinska tiden. Såsom ex. på
sådana lapska till- eller slägt-namn må följande anföras efter Arjepluogs
kyrkobok för 1871: Betso, Dajpa, Spegli, Savko, Snonk, Rung, Smålek,
Ijibtje, Tsonno, Stomakk, Besett, Rikan, Skåbble, Tjånk, Kiinmon, Årsja,
Nilto, Styr, Svello, Bäggo, Nårsa, Panto, Vålfo, Ståkki, Spöjt, Ivavak,
Lasko, Malta, Bassem, Heijor, Pantse, Skinti, Kaddik, Paval, Sjaggo,
Råddsa, Skajli, Ståntji, Spjädda, Lässik, Plonkus, Letfi, Yullats, Spjelok,
Steggo, Adak, Sjuonka, in. fl.
Lapp-barnets lekar äro naturligtvis helt andra än barnens bland
andra folk; de göra sig såbbar, skidor och keresser; de lära sig att gå
på skidor etc. I allmänhet få de sköta sig sjelfve, och på tukt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
