Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Gamla religionen: större gudomligheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234 offer åt storjunkaren.
Till Storjunkaren offra dc renar, de taga af mössan, niga och buga
för stenarna, smörja dem med blod, lägga köttstycken fram åt guden.
"Hornen sättas ujJp bakom stenarna eller Storjunkaren i ordning, det
ena öfver det andra, hvilket de kalla tiårve-garcle eller horngård; och
finnes vid somliga orter eller offerbcrg några 1000 horn, som af
Lapparne äro ditförda, samt ben. När de offret gjort hafva, lofvas dem
genom Storjunkaren hvad de skola få för djur, såsom ock lycka med
sina renar. Vid några offerbcrg offra de lefvande renar, hvilka de
slagta vid bergen ocli bjuda sina vänner till offret; der koka och
förtära de köttet, hvilket dc kalla storjunkarc-gästabud". — Man offrar ock
for sjukdom. — "Hvar och en slägt och familia hafver sitt besynnerliga
offerberg", hvarpå uppräknas 30 sådana från Lule Lappmark. -— "Desse
sine Storjunkare måste Lapparne årligen bevisa den vördnad, att dc
om vintern skola breda under dem nytt granris och om sommaren
lägga under dem löf och gräs. När då Lapparne upplyfta stenarna af
sina ruin och vilja lägga under dem nytt granris eller löf och de
förnimma stenarna vara tunga emot naturen och emot förriga vanan, är
ett tecken, att Storjunkaren är oblid och missgunstig. Äro stenarna
mot förriga vanan lätta, är ett tecken att Storjunkaren är dem blid och
gunstig. Och att förebygga Storj linkarens ogunst måste de honom lofva
ett särdeles offer". — iUldclcs samma berättelser har Graan.
Anonyinus hos Scheffer anför i samma ämne: hvar och en familia
eller slägt hafver sina Storjunkare stående i det land der dc vistas, samt
att Storjunkarne äro stengudar, dem de finna i fjällen och vid sjöar.
Om Seitarne berättar Tornæus (sidd. 14 och ff): De äro gråstenar,
stockar och stubbar. "Dcin uppsatte de för gudar, dem tjänte de,
dyrkade och för sina gudar ärade; så många lappbyar, ja snart sagt sä
många Lappar voro, så många gudar hade de, hvar på sitt ställe och
träsk, dem de kallade seitä. — Sådana stenar uppsatte de på.högt
eminent rum: den Scitcn som hela byn dyrkade; eller på vacker gräsmark:
dem som enskilta, hvar i sitt träsk, där bredvid och särdeles tillbådo
och af dem god lycka begärde. Under och allt omkring sådane Seitar
strödde dc och i ordning vackert struko grönt granris; men om
sommaren grönt löf. När det var blekt och förtorkades, lade de friskt i
stället och bepryddc det rummet allt omkring. Där kommo cle vissa
tider tillstädes om helgedagar och eljest, når dem något missgick, eller
de någon olycka fingo, utsirade sig med högtidskläder, gjorde sin bön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
