Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Gamla religionen: större gudomligheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tornæus om skitarne.
235
och devotion, der offrade de vildrens horn till stora högar. — De
sten-seitar hafva ingen figur eller skapnad, hvarken af naturen eller med
händer gjord, utan en slät och gemen gråsten, somliga svarta, fula,
gropota och ihåliga, som de af vatten och forssar upptagit hafva.
Träd-seitar hafva icke heller någon skapnad, utan eljest en stubbe på
sina rötter, eller en stolpe nedergått". — Der efter berättas att der det
stora Tornio-träsk utfaller, "äro på en holme midt uti en starkt rinnande
fors, som kallas Darra, lika som menniskor, af hvilka främst står en
stor karl och efter honom 4 stycken andra i folkskapnad och med hattar
pä hufvudet *). En namnkunnig Seite har fordom stått midt i Tornio
Lappmark, den de kallade Viran-akka — Lifländarnes käring; till henne
hafva alla de omkring liggande Lappar sökt och henne hafva de offrat
— hon var intet annat än en trädstubbe". Inga flera afgud ar hafva
Lappar dyrkat, förutan Seitar . . . Storjunkaren veta Tornio och Kemi
7 Lapparne intet af, näppeligen ock Pite och Ume Lappar. Utan allenast
så mycket jag understått har, är den Store Junkaren i Lule Lappmark
allenast vid Gråträsk, uti ett berg sig uppenbarandes". — A sid. 10
sor man att Seitarne gifva anvisning för vildrensfångst, sid. 28 att de
skydda för olyckor med renhjorden och sid. 35 att till dem offrades
renkalf-hudar med klöfvar, hufvud och horn vidhängande, ja stundom
äfven en hund (sid. 10).
Tuderus berättar ock (sid. 40) om sådane Seitar i Sombio, huru
ledes man ställde dem på handen och huru de genom olika tyngd vid
°lika frågor till känna gåfvo sina önskningar.
Af det nu anförda synes tydligt att Storjuiikare och Seitar är det
samma; de öfverensstämma i de två af hvarandra oberoende
beskrif-ningarna fullkomligt, äfven i en hop små oväsentliga detaljer. Graan,
samtidig med Kolm och Tornæus, berättar dessutom (manuscr., D. (53,
kap. 17) hvad några Lappar sagt, vid förhör om deras afgudadyrkan:
^ i offra, såsom vi af våra fäder lärt hafva, åt stengudar; de förnekade
Slg hafva haft andra gudar och af träd. Om stenarna förtäljes af de
gamle, att en örn kommit flygande, slagit sig ned på Darra-fjäll, en
ln’l från Qvikkjokk, och då han satte sig på jorden blifvit förvandlad
*) Denna Tornæi berättelse anföres äfven af Regnard (sid. 110, följ ), som besökte stället
luol och ointalar: att gudarne voro ganska fula och besmorda med blod och fett; ställda
l,;i friskt björkris; rundtomkring funnos fyrkantiga käppar med inskriptioner; bland dessa
en större, pä hvilka hufvud-seiter brukade resa. Hattarna (löst pålagda stenar) funnos
blott pä de största figurerna. Tre af familjen borttogos af dc resande, oaktadt Lapparnes
v’arningar och protester, och hade icke stor-seiten varit så tung, hade han lätt följa med.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
