Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Odödligheten; offer; trolltrummans bruk; trollmän; qvinnan ohelig. Björnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■247
TIONDE KAPITLET.
Lapparnes religion (forts, oeli slut). Lifvet efter detta; begrafniagar; Hamm anhang uieil
Kaivo-läran. Offer. Dop. Trolltrumman och dess brak. - Nåiderne och
trolldomen. Qvinnan oeli guda-kultcn. — Björnen och ceremonier vid b]ömfàngst. —
Öfversigt af gudalärans sannolika utvecklings gång.
Förut (sid. 241) är anförd Rehns uppgift att Lapparne visserligen
ieke tro på köttets uppståndelse, med väl att något är qvar efter
döden; lian tillägger; "hvarföre do äfven sky de döde". Enligt Fjellner
sky dc ieke sjelfve den döde, utan liklukten, galme (kalme = graf,
egentligen köld, enligt Lex. Lapp.), för hvilken äfven renen eger
eller anses ega stor förskräckelse; den dödes ande uppträdde i synlig,
mon icke kroppslig gestalt, kunde icke sammantryckas, ickc fattas, och
for fram med hisklig fart. Jessen talar (sidd. (i9—70) vidlyftigare om
deras föreställningar i dessa hänseenden. De tillerkände icke
menniskan någon annan själ än djuren hade; och denna själ var egentligen
blott andedrägten, luften, som drogs ut och in vid hvarje respiration.
Utom själen (andan) fanns hos menniskor och djur äfven lif, hvilket
var den inre och yttre rörelsen. Lifvet efter detta skulle helt enkelt
vara en fortsättning af det nu varande, samma sysselsättningar, men
sorgfria, samma njutningar, mon fullkomligare och herrligare. Det
andliga tillstånd, de beskrifva hos Saivo-olinak, är ickc något annat än hvad
do ansågo tillkomma hvarje lefvande menniska eller åtminstone af henne
tunna vinnas genom trolldom och under exstas.
Med afseende på denna tro företogo äfven Lapparne i fordom tiina
åtskilliga åtgärder med sina döde. Rehn säger (kap. 28): "Den döde
svepa de således, att när någon rik eller förmögen dör, svepa de
honom med lärft, det de draga öfver hela kroppen och hufvudet, som en
Suk; dc fattiga bruka gammalt vadmal". — Högström berättar (sid.
-07), såsom förut är sagdt, att kroppen sålunda noggrant betäcktcs, på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
