Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Odödligheten; offer; trolltrummans bruk; trollmän; qvinnan ohelig. Björnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248 uppgifter om lapparnes forna
det att själen ickc skall slippa bort. — "När den döde skall läggas i
kista", fortfar Rehn (1. c.), "måste den döcles man, hustru, fader eller
barn gifva åt den, som liket i kistan skall nederlägga, en
messings-ring, hvilken skall bindas om dens högra arm, som det handterar.
Denna ring måste han bära på sin arm intill dess liket ncderlägges i
grafven, på det honom imellertid ickc något ondt skall vederfaras".
Det samma berättas ock i Lex. Lapp., under rüjges. "Kistan är
urhålkad af ett stort träd eller stock. När de äro sig sjelfva lemnade,
lägga dc den döda kroppen i en ackja".
Tornæus säger (sid. 38) att de "fordom sina döda begrafvit uti
slvogar och inhuggit dem uti ihåliga träd". Somlige bruka att
ned-grafva den döda kroppen i jorden, "synnerligen der nakna fjäll äro ocli
ingen ved vankar. Somlige (som mest skall ske, der skog finnes) lägga
ved under, omkring och ofvan på ackjan, att hon icke snart skall ruttna
och odjuren få göra kroppen skada. Andre inlägga dem i bergshålor,
hvilkas mynningar de med sten tillstänga". I kistan eller i grafven
inläggas en yxa, eldstål och flinta. M. Steuchius som hos Scheffer (sid.
315) berättar detta, tillägger: "då jag frågade, hvad de menade med
yxan och flintan, svarades, att då den döde på yttersta dagen skulle
uppstå, så behöfde han ljus för att bereda sig väg till de sällas
boningar, och om några träd vore i vägen, skulle han med yxan nedhugga
dem". Detta är den kristna versionen af saken; men ännu i den tiden
trodde man, att den döde efter sin död skulle fortsätta lifvet på samma
sätt som han förut tillbragt det, hvarföre eld-don, båge och pilar ännu
i hemlighet lades hos den döde (Olaus Petri, enligt Scheffer, sid. 315).
Högström omtalar (sid. 207), att de på somliga ställen brukat
nedlägga tobak, yxa, några torra stickor samt eld-saker uti lik-kistan. Alla
de kläder, som den döde legat uti, föra de till grafven eller
kyrkogården och lemna dem der qvar samt den ackja, hvaruti liket fördt
varder (Tornæus). Somligstädes nedergräfva de med liket de kläder,
i hvilka någon blifvit död (Högström). Tre dagar efter likets
jordafärd slagtas den ren, som dragit det och som till intet annat får
begagnas, till den dödes ära och förtäres af slägt och vänner; alla benen
samlas och nedgräfvas i en kista (Rehn och Högström). Kunna dc få
bränvin, dricka de äfven .den dödes graföl; är den döde rik, slagta
och offra de några renar, ett, tvä eller tre år efter lians död och ned-»
gräfva äfven då desses ben i jorden, såsom förut är nämdt (Rehn). —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
