Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Odödligheten; offer; trolltrummans bruk; trollmän; qvinnan ohelig. Björnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sått att begrafva sina döda. 249
Fjellner (Läsn. för folket, xvr, sid. 155) säger: "de döde höllos i
mycken vördnad. Slägtingar offrade, under flera år, renar till deras
åminnelse och trodde sig ännu med dem vara i så nära förhållande, att den
lycka de njöto i sitt yrke, ansågs såsom en skänk af dem". Muntligen
omtalar han att de brukat hälla bränvin på de dödes grafvar och vid
sorg gråta på dem; dessa tårar äro heliga, och på föräldrarnes graf
utbrister man vid sorg: "drick ditt barns tårar!" då man har en hård
husbonde: "drick ditt barns svett!" Graan förtäljer (manuskr., sid. 208)
oin ett särskilt offer åt de döda: "de taga tre spön, dem bestryka de
med blodet af den renen, som slagtas till begrafnings-offret, der upp
på sättes af hjertat och lungorna; dessa spön begrafva de med benen
insatte uti en liten ackja neder i jorden". Lund säger (sid. 20), att
"är de dö, lägges i kistan en liten säck med åtskillig mat, eld-don, yxa,
och säga de, "att den döde skall hafva detta till sitt uppehälle, när han
kommer till det folket, som under jorden äro". Detta är temligen
tydligt Saivo-läran, och vi skola framdeles se af flera citat, att Lund,
såsom sjelf Lapp, bäst haft reda på dessa förhållanden.
Leem berättar (sid. 407), att Lapparne fordom vid sina offerställen
begraft liken af dem, som varit öfvade skyttar, men andre måste
kalla till godo med grafvar hvar som helst i ödemarken. Öfver
grafven hvälfde man en kerrcs. De brukade äfven begrafva sina döda i
stora stenrös, sedan liket förut blifvit svept i näfver. Sid. 49!) säges,
Mt någre brukade gifva sina döda mat ined i kistan: man fann under
senare tid en gång i en kista i Altens kyrka i Vest-Finnmarken en
sked och en glödkaka. Nu varande dödgräfvare!! i Jokkmokk säger
8lK. vid gräfning i den sedan brukade kyrkogärden derstädes, ofta
hafva funnit tobakspipor, till och med ganska moderna norska
kritpipor. Efter Leenis uppgift lädo de ock i kistan bågen och en af de
lular, den döde vanligen brukat; renen, som drog liket till grafven,
slagtade de, åto dess kött och nedgrofvo benen. ,\är en död var
utburen ur kåtan, lade de en sten på stället der liket legat samt
öfvergåfvo platsen och flyttade till cn annan.
Jeéscn omtalar (sidd. 70—71) att de döde begrafdes der de dogo,
’ kärl- eller på höjd; att med mannen i kistan nedlades yxa och
eld-med qvinnan sax och nål; samt att de första 3 åren efter döden
Lapparne, då de gingo förbi grafven, brukade deri in sticka litet tobak
ell"r annat behagligt och godt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
