Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Odödligheten; offer; trolltrummans bruk; trollmän; qvinnan ohelig. Björnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250 skildring af gamla lait-grafvar
Fjellner säger, att den dödes hufvud icke fick vändas mot norr
(midnatt), sä snart han icke var dräpt, blott mot söder eller vester;
ingen fick begrafvas i kärr, utom en dödad baneinan, hvilken, bcgrafd
i vatten, icke kunde hämnas. Jägaren fick sin jagthund med i grafven,
husmodren sin vallhund; en hvit hund ansågs lyckligast; cn halt fick sin
staf. "Lagd i näfver och sand" är i gamla sånger ett vanligt uttryck
för bcgrafd; der omtalas ock "märkes-stenar" vid hufvud oeh fötter.
Dessa äro för det mesta relatift yngre uppgifter; för äldre tider
finnas inga antecknade. Men lyckligtvis finnes cn källa för
kännedomen om äfven dc äldre bruken, och denna stämmer ganska bra öfver
ens med hvad jag nyss anfört efter Lccm, liksom hon är från samma
nejd. Köpmannen A. G. Nordvi har (se literaturförteckn.) meddelat
några interessanta "undersökningar af äldre hedniska grafvar i
Ost-Finmnarken", för. hvilka, då de äfven innehålla andra upplysningar af
värde, jag med några ord skall redo göra. Undersökningarne omfatta
2(i mer eller mindre fullständiga grafvar vid Varanger-fjorden och
handelsstället Mortcnsnäs *).
Han fann der, att Lapparne begraft sina döda, dels mellan stenar
i ordentliga grafvar, gjorda på det sätt, att grunden jemnats, att på
sidorna blifvit upp staplade eller resta stenhällar af olika storlek, men
ät grafvens hufvud- och fot-ända alltid rest en stor flat sten; dels
också begagnat af naturen danade hålor till grafplats, men äfven dä i
akt tagit cn viss omsorg vid grafvens tillredning, och i bägge fallen
sökt undvika fuktiga ställen och sådana der mylla fanns i närheten
samt omsorgsfullt tillstängt dem, så att liket varit skyddadt icke blott
för vilddjuren, utan äfven för regn, snö ocli fukt. 1 hvarje graf fanns
i allmänhet blott ett lik nedlagdt, men i n:o 1K var rummet afdeladt
i tre grafvar. Då grafvarnes längd i allmänhet var 3—aln, bredden
1—2 och djupe.t i—1 aln, så voro denna grafs afdelningar blott 2Ä aln
långa, men hela grafvens bredd 7 alnar. — Liket har i grafven blifvit
nedlagt med stor omsorg; hela hufvudet var, såsom vid beskrifningen
af n:o 20 omtalas, bctäckt af i flera lager med scntråd saminansydd
näfver, liksom i ett fodral, hvilket också var händelsen med händer
och fötter, hvar imot likets öfriga delar blott varit omlindade med näf-
•) Fritzncr omtalar redan före Nordvi flera grafvar i Ost-Finnmarken, bland nudra de vid
Mortensniis; men dels liar ban icke undersökt dem, dels var öppnandet, der sädant skett,
utan vetenskapligt användbart resultat. En del af ointalade lemningar äro utan tvifvel
af Norrmän, andre af "Ryssar; det bela outredligt efter Fritzners beskrifning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
