Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Odödligheten; offer; trolltrummans bruk; trollmän; qvinnan ohelig. Björnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
offer-lafvarne. 257
till och mccl aftaga sina skor, emedan skinnet till dem vid garfningen
möjligen legat i samma kärl som det till qvinno-skor. — Vid
offerstället fick man icke döda djur, icke bullra, ickc ens tala högt, ty detta
var förenadt med dc största faror. Andelin (Ermans Archiv, xx, sid.
361) berättar att Seitarne voro trollmän (nåider), som blifvit
stenvand-ladc der före, att de eller någon annan närvarande talat då de offrat,
eller då de genom sin trollmakt sammandrifvit skogsdjuren, eller
utöfvat någon annan konst. Annu farligare var det, naturligtvis, om man
visade sitt förakt eller ville förstöra Seitcn. En gammal Lapp i
Sorsele berättade för mig, att Seiten vid Giltjaur (Datje-pakte) var en
soldat, som i sitt öfvermod en gång velat med svärdet oskära en helgedom
och der före stenvandlades, till en varning för andra.
Offer-lafvarne voro mera permanenta eller ock för tillfället bygda
i kåtans närhet. Dc beskrifvas i allmänhet så, att de voro gjorda af
bräder eller trädstammar, fyrkantiga och på fyra fötter upphöjda (2—4
alnar) från marken; stundom voro de mycket stora, så att cn omtalas
af Friis (sid. 142) hafva innehållit 20—30 lass trä; rundt omkring
uppsattes vackert björk- eller granris, allt efter årstiden, äfven som grönt
ströddes på marken från kåtan till lafven bela vägen der offret skulle
gä fram; stundom afstängdcs lafven med ett ris-stiingsel, inom hvilket
manbara qvinnor ickc fingo gå, liksom de icke fingo nalkas lafven.
Till offerstället, hvilket det nu var, fram fördes offret. Detta
bestod i de flesta fall af renar, men äfven någon gång af andra djur: får,
getter, kattor, höns, hundar, etc., hvilka alla, utom de sist nämda,
vanligen köptes i Norge. För särskilda gudomligheter skulle offer-renarne
v«a af olika färg, kön o. s. v. Djuret besigtigades mycket noggrant
"I klot-mannen, ty det mäste, liksom lian sjelf, vara fullkomligt friskt
°ell felfritt, oin offret skulle hafva framgång.
Var det cn ren, som skulle offras, så-stacks lian i hjertat; flåddes
derpå mycket hastigt, hvar efter inelfvorna likaledes skyndsamt uttogos;
’1!® styckades i lederna och styckena kastades i offer-kitteln, hvilken,
"icd vatten uti, redan stod i ordning på elden och helst borde vara af
"lessing. Pj samma sätt styckas ännu djuret vid slägt (se ofvan sid. 136).
När köttet kokat cn half timma, upptogs en del oeh tillagades
"r den s. k, tlamen-gare, hvar under det öfriga fortfor att koka. Då
det var färdigt att. förtäras, föllo alla på knä, bådo och tjöto till gudens
DUbtn. Lappland. 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
