Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Odödligheten; offer; trolltrummans bruk; trollmän; qvinnan ohelig. Björnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tj åuve-ga rde. 259
bredvid är ett träd uppsatt, likt en båt-köl, det de kalla hydén venet,
det är blåkulla-båt, eller lista murit = tillitelsens träd. På detta
stry-kes blod af det slagtade djuret. Men vill Guden ha lefvande offer, så
reses ett nytt tillitelse-träd: usi brolti murit; vid detta bindes
offerdjuret, slås efter ett långt tal ihjel med yxa, och både sten och träd
bestrykas med blod. När köttet är kokt bindas små bitar i vridna
ris-qvistar och hängas på trädet*).
Vid denna nedgräfning af offer-djurens ben nedlades de alltid
fullständiga och stundom i den ordning de hade i den lefvande
djurkroppen. Att de voro der fullständigt var så vigtigt, att om en hund drog
bort ett ben, måste han lemna sitt i stället (Högström, sid. 191). Hela
tillställningen grundade sig på cn af alla äldre förff. omtalad tro hos
Lapparne, att djuret af guden åter upplifvades och möjligen ånyo kunde
komma offraren till godo. Sidenius (hos Ganander) omtalar under
namnet Jami-kiatser underjordiska andar, åt hvilka Lapparne offrade ben
oeh små stycken af de förnämsta bitar på offerlafven, "och om hvilka
de säga, att gudar och -Jami-kiatser skola der af kunna göra sig nya
kreatur och skapa kött på benen". Om Jami-kiatser — ett ord som
märkligt påminner om Jabmekas! — voro gudarnes hjelpande
djur-hibrikanter enligt någras föreställning, kan nu mera icke utrönas, men
1 allmänhet ansågos gudarne sjelfve kunna göra detta under, äfven af
ganska små stycken, t. ex. en tjäder af dess offrade fötter (Högström,
Sld. 183). Idéen är för öfrigt nordisk; så uppstodo ju dagligen Thors
hvarje afton slagtade bockar.
Då fasta offerlafvar funnos, uppsattes på dessa, liksom kring
sten-seitarne, massor af rcnhufvuden med vid hängande horn, såsom jag
förut ointalat, bildande verkliga gärden af horn (tjårve-garde). Stundom
upphängdes offerbitar, fästade "på en ovredin björkqvist" (Rehn),
fram för hornen på lafven. Anonymus hos Scheffer (sid. 113) säger,
att vid offer till Storjunkaren "circa cornu dextrum ligunt membrum,
4uo rangifer augct genus suum". Denna uppställning af horn har
m» hända sin rätt naturliga förklaring. Renen tuggar horn och lien,
da han kominer öfver sådana; der igenom skadar han sin mun och
8lna tänder; om horn ligga på marken och han trampar på dem, gör
) ’IVluulc ofbarkade rünn-qvistar offrades ock, enligt Fjellner, som berättar att offren till
Seitarne, uLom bestrvkning med (isk-llott, på senare tider äfven gjordes med tobak, snus,
slantar, häktor, bränvin, ost etc. Månne dessa torra qvistar voro minnen af de qvistar,
1 hvilka man fordom upphängde offerbitarna? eller af nedan omtalade sol-offer?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
