Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Odödligheten; offer; trolltrummans bruk; trollmän; qvinnan ohelig. Björnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264 same-nabma och
forderliga vattnet, slog det i ett tråg och lade der uti två björk-qvistar,
den ena i sin naturliga form, den andra samman böjd till en ring.
Derpå tilltalade hon barnet sålunda: "du skall blifva så frugtsain, frisk
och stark, som den björk, af hvilken denna qvist är tagen". Der efter
kastade hon en ring, skifva eller annat stycke af messing eller tenn i
vattnet, eller ock, om folket var förmöget, ett bälte- eller bröstspänne
af silfver; men livad hon än brukade, kallades det nabma-sfcieUo, och
dervid sade hon: "här kastar jag nabma-skicllo i vattnet till att döpa dig;
blif du så klingande och herrlig som detta messing (tenn, silfver) är".
Derpå skedde dopet under dessa ord: "jag pådöper dig ett nytt namn,
N. IN., du skall trifvas och lefva bättre i det vatten, som vi meddela
dig, än i det, hvari presten döpt dig; genom dopet kallar jag dig upp,
jabinck X. N., du skall nu stå upp igen, vara frisk och fä nya
lemmar. Du barn! skall njuta samma lycka och glädje som jabineken N. N.
hade i verlden". Under dessa ord öste döperskan tre gånger vatten pä
barnets hufvud, och derpå tvättade hon hela dess kropp. Till slutet
sade hon: "nu är du same-nabma (eller adde-nabma) clöpt med
jabmek-namn, få se hur väl du der med trifves".
Så snart förrättningen var slut, blef den i vattnet kastade skieilo
åter upp tagen ur vattnet och bunden på barnet, antingen under armen,
om det var en gosse, eller på bröstet, om det var en flicka. Denna
nabmaskiello ansågs af Lapparne såsom en helgedom, ett medel mot
förhäxning ocli ett tecken till försoning med deras gamla gudar
(jab-mekerne?); det bars der fore ständigt, ocli när gossebarnen blifvit äldre,
hängde de det på sina trummor. Värmdes dop-vattnet i mossings-kittel,
behöfdes ingen skiello, men kitteln måste före bruket skuras blank och
litet salt läggas i vattnet; kitteln tillhörde sedermera barnet.
Sarne-nabma-dopct förrättades nästan på samma sätt, dock invigdes
och helgades vattnet och barnet åt Sarakka innan tvagningen för sig
gick, hvilket var ett slags Sarakka-sakrameiit. För resten måste vid
bägge slagen af dop offer frambäras, vid det förra till den jabmekc
som uppkallades, vid det senare till Sarakka. Om-dop kunde ske 2—3
t dier flera gånger, och skedde öfver hufvud hvar gång barnet blef sjukt
och skrikigt, hvilket man ansåg bero derpå "att en innevånare i Saivo
icke uppkallats, eller att man gifvit barnet ett oriktigt namn, eller att
man icke uppkallat det just efter den döde, som helst ville hafva sitt
namn upplifvadt" (Leem). Uppkallandet af ett barn efter en död var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
