Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Odödligheten; offer; trolltrummans bruk; trollmän; qvinnan ohelig. Björnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfversigt af uppkomst, 285
Sådana voro ini Lapparnes forna religiösa föreställningar, så vida
de kunna inhemtas af de äldre författarnes ofta stridiga uppgifter.
Utan tvifvel var naturdyrkan ursprunglig bland Lapparne, som bland
andra vilda folk; först uppträdde hon såsom fruktan för vissa
naturföreteelser, glädje och tacksamhet för andra; sedan inlades en själ i
naturföremålen och denna antogs ega likhet med menniskans. Här af
finner man hos Lapparne blott få spår: i personifiering af fjällen, i
vördnaden för alen och rönnen (så vida icke den sista är nordisk,
thor-dyrkan), i Seitarnes Uf och rörelseförmåga. Ett bland de lifligast
qvarstående är det jag nyss meddelat om vördnaden för björnen, i hvilken vi
finna en motsvarighet till den öfver hela verlden gängse seden hos vildar,
att i större kraftigare djur se inne boende en stor kraftig ande och der
före dyrka dem. Sol-dyrkan hör ock till denna grupp. I vördnaden för
lüiona-ncita och Radien-kidda, liksom för skog-, vatten- och storin-gudarne,
för åskan, ser jag början till öfvergång från ren naturdyrkan till kult
af personliga gudar. — När Lapparne hunnit denna ståndpunkt var det
lätt för dem att från sina vestra och södra grannar upptaga Thors
dyrkan. lians makt röjdes i de redan dyrkade solen och åskdundret, i
jordens upplifvande af regnet och stormen, i åskans förstörande
inverkan; men det att Lapparne mindre uppfatta honom såsom troll-dödare,
Mera såsom årsväxtens befordrare, visar, att de upptagit honom under
cn ganska aflägsen tid (af Götar?); att han hos dem icke, som hos de
nordiska folken, slår med hammaren, utan skjuter med regnbågen, visar
på egendomlig föregången föreställning innan ban upptogs.
Pöl’ Radien, Jubmcl, Perkel etc. fanns sannolikt ingen sådan
förebild; derföre hafva de ofullständigt ingått i Lapparnes föreställning och
gudalära, ehuru möjligen Jubmcl, såsom ]lmar, tillhört Lapparne,
liksom Finnarne. Den dualism, som är förenad med dessa gudabegrepp,
striden mellan ondt och godt, antyder deras kristna ursprung; ty ingen
Mädes har jag inom Altai-folkcns religioner funnit ursprungliga spär
ll|l något sådant. Lapparnes gudar voro alle gode och sjelfständige,
°uuru de till följe af den anthropopatiska uppfattningen kunde vredgas,
hämnas och der igenom skada.
Bred vid detta och på fullt egendomlig grund står Saivo-läran och
’lyrkan af Seitarne. Tanken på ett lif efter detta iir do fleste
mennisko-’’acernes tillhörighet. Först efter cn lång process tager han formen
’ll andig odödlighet. Oftast torde han börja med den föreställningen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
