Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Odödligheten; offer; trolltrummans bruk; trollmän; qvinnan ohelig. Björnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286 utveckling och
att det andra lifvet är en materiel fortvaro af det första jordiska, med
alla dess bestyr, men befriadt från dess sorger, med förhöjda krafter
och njutningar. Detta andra lif tillbragtes, enligt Lapparnes
föreställning, i Saivo-hem, i de lefvandes granskap; de döde interesserade sig
djupt för de lefvande, kunde inverka på desse och stodo i ständig
beröring med dem, liksom de af dem äfven påverkades till baka.
En bland dessa påverkningar var den dödes öfvergång i den
lefvande, ett slags åter uppståndelse, hvilken fick sitt uttryck i om-dopet.
Detta, som jag förut anmärkt, torde i den ursprungliga föreställningen
hafva varit icke blott ett åter upptagande af den dödes namn, utan ett
åter lifvande af den döde sjelf, ehuru nu mera tillgängliga uppgifter
icke fullt bevisa detta. Jag loranledes till detta antagande så väl af
denna idées utbredning kring hela verlden*), som af läran om akkorna,
Ii vilken der igenom får ett naturligt samband med Lapparnes öfriga
föreställningar. Hon blir då icke blott en myth till förklaring af alstringens
hemlighet, utan står i samband med en dunkel föreställning om
själavandringen.
Det är antagligt att man, åtminstone senare, utmärkte de dödes
hemvist med en sten, en "bemärkelse-sten", sådan som omtalas här
nedan i samband med sången om Peijen-neita. Vid desse skedde nu
offren till de dödes minne och maner. Desse Saivo-kedge blefvo
sedermera S.eitar, allt som under tidens lopp minnet af deras ursprungliga
mening förbleknade, som anthropomorfismen utvecklade sig och man
lärde känna andra folks gudar, hvilka utmärktes med bilder. Man
uppsatte sedan sådane Seitar under helt annan föreställning, man gaf
dem betydelsen icke af minnes-stenar öfver förfädren, utan af förfädrens
gudar; i stenen fanns lif, saivo-läran blef en troll-tro, #sådan hon ännu
till en del qvarstår i vissa trakter.
Först de döde, sedan deras märken: Scitarne, sökte man göra sig
gunstiga medelst offer af flera slag. Dessa kunde till en början utföras
och utfördes äfven naturligast af den nära anförvanten: han kände bäst
sina fäder och deras maner. Men ju längre man aflägsnade sig från
den ursprungliga idéen, ju flere gudar som tillkommo, ju mera
invecklad gudaläran blef. desto svårare blef ock att finna rätta guden
och rätta offret, desto nödvändigare särskilt utbildad kunskap i
ämnet-Så uppkom behofvet af en särskild prestkast. Men här till togs
före-•) Se Edv. B. Tyler, Primitive ci.lture, II, sid. 3 o. följ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
